Info ramlade in.

För någon dag sen så räknade jag plötligt ut en "sak". Den är egoistisk men rätt bra smygande osynlig för den som inte tänker i min bana. Men bluffen är synad nu och ju mer jag ser på saken ur olika vinklar ju mer rätt får jag.

Sorgligt.

Hur kan man bli såå egenkär att man liksom sopar igen vägar för andra?? Andra ska väl också få en chans att stå främst någongång??

Vänskapen så obetydlig?

Själv är jag inte drabbad det minsta så jag gråter inte. Jag är inte den som gjort helheten trashad.

Men jag har fått det slängt på mig ATT så är fallet. Åjo. Nån stångade sig i väggen. Onödigt ont det måste ha gjort, efter att dagens läge kan bekräfta mina sanna ord.

Jag borstade bort det med järnyxa den gången. Jag kommer för alltid fortsätta med det också.

Något helt åt andra hållet blir mer och mer klarsynt.

Jag har bra magkänsla. Gillar´t!

Jag är lite trött idag.

Försöker verkligen inte se det och höra allt...men fy fan. Det kryllar ju av skiten.

Lämna mig ifred!!!!   

Jo, jag har gjort nåt idag men det behåller jag för mig själv.

Det kan ju vara något olagligt spännande liksom...   

 Jobbigt med ett "forum" där inget mumsigt info läcker ut liksom...