Att man ens blir förvånad längre?!

Den ena efter den andra...nickar utåt...men skakar egentligen hysteriskt på huvudet.

En stund i "rampljuset" kan man sälja sin själ för. 

Prat och prat. Luskas och puskas. Nyfiket, äckligt. Om de anser sig vara så sjukt smarta och insatta "kan-självare", varför frågas det hela tiden då???

Sorgligt att vara så velig och inte våga ta klivet över klippan själv.

Det är i slalom och sånt som föråkare finns. I livet så måste man väl för fan veta vad man själv står för, eller?!?!?!??!!?

Vilket pack. Tyck inte, för ni vet inte vad ni tycker ens. Och bevisligen så tycker ni inte som mig.

Tacksam för att sånt folk håller sig borta från mig. Mitt humör kan ta oanande vändningar, jag drar mig inte för nåt om den lusten faller på...

"Man förstår hur rätt man har när tystnaden svarar..."