Behövs bara lite skog, hundar och sol. Ledighet hjälper till. 

Kräsen?

Kvarnskogen fick äran av vårat besök idag på seneftermiddagen. Det va läääääänge sen det!! Tänk att man bott "i den" för 10 år sedan.

Jodå. Jag sa det t o m.: "-F*n...ska vi inte ta och flytta tillbaka dit igen?"

Många olika stigar finns det att traska på.

Eller större vägar. För högre hastigheter.

Yes. Doris är snabb. Henne fixar jag inte att få på bild i hastighet nej.

Och några större vägar för rejs.

Det var ett skämt.

Jädrans va duktig Bosse är på mattesök. Går inte å gömma sig speciellt för den inte.
För att vara på den säkra sidan har han resten av dagen varit min skugga.   Äre kärlek eller äre kärlek?! 

För att inte tala om Doris. Akta er vilken spårhund!!!

På två ställen gick hon (utan vetskap såklart!) exaktamundo där först Kaj "snurrat runt" och på återvägen till bilen vek hon 90 grader rakt in där jag varit.

Den damen kan hon!!

Det skönaste med alltet är väl att komma hem.

Doris krasha i soffan. BernerBoysen ute. Såklart. 

Ungefär DÅ när det händer...då är jag nöjd. 

Do not disturb.

Bättre motion än fritt upplopp finns inte i min dagbok.

Passar dem alla. Det är enkelt att ta en cykel eller nåt...men...vi har väl lärt oss nåt vi arbetare om monotont jobb?    

Studsmattan har fått vintervila nu. Gillar att få ner den innan den bara står och samlar fukt och möglar bort under inpackningen.

Skulle gjort de å de å de...men... Hade ingen lust eller ork.

Har nu hållt igång i över en vecka fast jag varit/är sjuk. Någongång ska väl jag vila också. 

Nåt mera att förtälja?

Tja...det kan så vara. Men det kan vara väldigt hemligt också...   Det är ju inte så att man vill avslöja sina bästa sidor eller nåt.

Imorgon var det jobb igen. Om nu hostan låter mig sova nåt.

Hahaha!!!!

Så. Nu ska jag fortsätta göra ingenting.

Dritdator. Just när jag nästan va klarklottrad, så låste sig hela datorn.

Kanske censuren som slog på?   

Nåja. Provar väl igen då.

Fin lördag. Solig och varm. Precis som hösten ska vara. 

Enda irritationen var som vanligt att snickra på hemsidan. Nåt fick jag ut...efter 3 timmar!! Ja..ni läste rätt. Finns det verkligen ingen hemsida som inte krånglar? Hör av er til mig och tala om vart man skapar en sån, tack!

Fast...jag börjar misstänka att när det gäller framgångar med Bosse så är det nån skum spärr...   

Just ja. Höll ju på att missa en "viktig detalj". Det är ju tydligen inne att "räkna"...så...på 7 månader så har han ju meriterat sig med ett finskt utställningschampionat och ett BIS på en rasutställning. Totalt 4 utställningar i år. Haha!! Love it!! 
 

Bosse har hängt med hussen på "uppdrag" idag. Hoffa och Doris har rockat järnet. Haha!! Pajasar!!

Dotra mår bättre iaf. Återkommer denna yrseln så får vi nog ta och uppsöka nån lincenserad för det är inte kul när det händer.

Själv hostar jag upp lungorna i tid och otid. Behövs bara ett uns av ökad inandning så är det jobbigt. Det verkar inte speciellt bra för kommande vecka.

Hostmedicin äger jag ingen såå... Kanske måste göra ett besök i "starkskåpet" för att få bukt på den. Ont i hela bröstet gör det utan att överdriva. Bronkit på å?! NEJTACK!!! Det har jag haft ett antal gånger redan. Och jag vet redan att jag lever så jag behöver inte få känna på det på det viset också.

Innebandycup idag med. De vann inte nu heller. Fan för det var snygga mål där i andra halvlek. Det fanns mycket annat snyggt också... Men det går vi inte in på. Sambon kan ju läsa här.   

Men jag har då insett att allt är domarnas fel. De har en makt de inte klarar av att behärska. 

Det spelar ingen roll vad som är bäst...hittar en domare sin favvo på nåt vis så kommer fördelarna som ofta leder till vinst. Det kallas inte sport nåmera då. 

Den igår...tröstlös.

För övrigt så behöver jag nog unna mig lite shopping snart. Har inte ett endaste par brallor som sitter kvar på kroppen där de är avsedda för att sitta. Usch...låter som ett krävande dyrt projekt det.

Iofs så är det väl av ett good-cause. Inget mer än eget jobb som gett resultat. Duktig jag!! som numera kan äta det mesta jag bara orkar stoppa i mig. 

Men hur mkt jag än försöker så fixar jag inte planen.

Jobba mera. Jobba bättre. 

Nu är det iaf dags. Ska inte hinna gör om gårdagens nattning. Sittsova i soffan och vakna kl 5 för att undra över varför??!

Är man hårt arbetande så är man tydligen helt slut. Finns många som skulle behöva prova ett riktigt krävande arbete för att fatta hur sån känns. 

Nope. Här blir inga barn gjorda...gonatt!

#5dish

Bra läge i hemmet igen.
Förlåten och kramad.
Glad dotter = Glad mamma.

Det är ju dessutom fredag om ynka kvarten.
Det finns väl inget man kan klaga på då??

Förutom en sak då. Förmånen som med största trolighet försvinner. Men det är väl nästa års problem. Då kanske man sitter i en helt annan stol?

Gonatt.

Sicken JÄVLA SKITDAG denna avslutades som då. 

Den var väl rätt okej...trots att minsta tjejen vaknade innan 6 och var ledsen, illamående med magont.

Vi åt lite frukost ihop och det plågsamma gav sig.

Lämnade iaf en glad och pigg liten när jag for till jobbet.

Arbetsdagen flöt på. Rätt nöjd med den.

Sen kom man hem.

Där tog den här dagens solsken slut. Även om solen i sig fortfarande lös med full styrka...

Hannah har blivit hämtad från skolan för att hon inte "kunde gå". En sticka i ena tån var orsaken.

Sen blev det som det blir... Som det varenda gång blir. Hur man än försöker behärska situationen så skiter den sig. 

Hon "ska" ta bort den. Jag ska ta bort den. Ingen får ens tänka tanken att ta bort någonting. 

HYSTERI på riktigt.

Bedjan, försök, prov, bestämda åsikter, snälla ord, andra ord... 

Jaaadå...vi har provat att "leka" med sprutor, prata om att allt blir bättre om stickorna tas bort å bla, bla bla blaaaaa...

Men det slutar alltid med osämja av den allra högsta graden!

Jag har ju inget tålamod och en stubin kortare än en nål.

Sån är jag.

Hon hamnar som i trans och "messar" med helt låst blick som är blandad av ren SKRÄCK och KROKODILTÅRAR, SKRIK, BEDJAN, ILSKA...

Det är ju ingen hemlighet att detta är en mental pärs. Varenda gång!!!

Stickan kom ut efter minst en timme. 

Det gör inte ont (den här gången heller). 

Men när man väl kommit så långt så känns det som hela förtroendet för den "bästa mamman" man borde vara är så långt försvunnen så den aldrig mer kommer åter.

Även om det blir kramar och förlåt efteråt så känns det inte bra iaf!!

Hon lovade ringa mig när jag blir förlåten.

Känns inge bra. 

En pyttesak som är världens jobbigste i hennes värld. 

  Jag HATAR detta! Verkligen det VÄRSTA jag vet!!!    

Gud må vara med mig när det nu Domedagen närmar sig med stormsteg. Hon ska ta sprutan som aldrig blev tagen i våras. Orsaken för att den uteblev då blir jag vansinnig av att ens tänka på. Hur kan en skolsyster vara så opedagogiskt lagd är för mig en gåta. 

Beter hon (sjuksystern) sig likadant när JAG kommer vara med nästa gång så misstänker jag att det kommer bli en historia HON sent glömmer.

Eftersom vi redan är på kant så kan det väl hända att hon får höra mer än "Tack för sprutan!". 

Jag kommer behöva semester om vi ska klara av detta.

Just nu behöver jag sömn. Mentalt slut. Och känner mig som den Sämsta Mamman Ever. 

Det är ju tur att den här dagen aldrig kommer igen. 

Har egentligen varken orken eller tiden att skriva ett långt inlägg här...

Men jag måste ju säga att det som hände nere i Skåne, Ängelholm, i helgen...det var nåt att fästa på minnesbalken det!!!   

Kort å gott...

Åkte vid 14tiden på fredagen. Jag, Kaj och Bernerboys med husvagnen. Landa i Ängelholm vid 22-23tiden. Ruskväder.

Vakna vid 6 på lördagen. Lullade på fram till 9. Hoppa in i utställningstältet och inväntade vår tur med alla möjliga "benfixgrejjer" på mig så jag skulle fixa springa. Men att jag skulle få springa SÅÅÅ mycket som det blev den dagen. Det kunde jag då inte drömma om!!

Hoffa gjorde fint ifrån sig. Sååå stolt över lilleman   
Han sprang efter bästa förmåga där i ringen med maximal störning av de andra som var såå intressanta.
Domaren gav mig dock lite huvudbry när hon påtalade att han nog borde byta bort lite bäbispäls(??!)...men jaja...han är 4 månader och i min värld kunde han inte vara mer klädd än just en sån liten prick.

Men ett HEDERSPRIS fick han + 2a placering i klassen och det bästa i hans värld var väl att han vann en leksak som han ruskade livet ur inne i ringen. Haha!!

Busa I RINGEN!!! Detta med utställning var ju riktigt trevligt tyckte Hoffa!!   

Springa fint kan han också. Mellan känguruhoppen.

Tack Gogutten!! Du var bäst i mina ögon på alla vis.

Sen blev det väntan...

Unghundshanar...

Öppenklasshanar... Två Bossesöner deltog. En fick VG (Ekespångs Winter Tjabo) och Bernerlyans Elvis som plac som 4 med CK i Ökl. Grattis!!! Ett tag var Elvis dessutom jagad av sin pappa där i hanklassen...hihi...skoj!!!!! Superduktigt jobbat av Susanna. 

Ja. Championklassen innan då. Å det var dags för mig och Bosse. Fina pojkar deltog i den klassen. 6st var vi nog?! Min förvånig och glädje "kan" ha resulterat i ett glädjeskutt (högst troligt enligt uttalanden...eeeh..heheh) där när domaren bestämde sig för att Bosse var bäst för dagen i klassen.   

Vi 4 som blev kvar för placering i Chklassen. Ej i rätt ordning.

Osäker...men tror det slutade med: 1.Bosse 2.Boss 3.Hugo 4.Victor

Sen blev det ju Bästa Hane en grisblink senare.

Många fler då.

Vet inte hur många varv det blev innan hon tackade av ett gäng och vinkade fram oss. OSS!!!???   Bosse nöjd däremot. Spring först gillar han. Då behöver inte matte lägga i "handbromsen" när vi sprungit ikapp den före   

Och ja...så sjukt blev det alltså.

Bosse - BÄSTA HANE!!!!   PÅ EN RASSPECIAL???!!!!
Det hade man ju verkligen trott på morgonen när man slog upp ögonen och undrade hur sjutton man skulle orka stå upp ens... 

En stunds väntan...och så frågade Domaren om vi ville vara med i Bir och Bim. Tjovars...de kan man väl va va?!   

Och så blev det väl dags för att springa lite till då. Den danske herren till domare lät oss kuta nåt varv...och då blev det då ännu sjukare. 

Bosse - BÄST I RASEN!!!   

Lite mer väntan...

Dags för BISfinalen.

En av varje sennenvariant, kämpa om finaste titeln på en Rasspecial. Har tyvärr ingen bra bild på alla fyra...

Men här är en bild iaf.

Från vänster: Appisen - Entlisen - Grossern - Bernern

Men när det började placeras...från 4an och nedåt...då var det lite fjärilar i magen på den här kärringen.   

För inte tala om när vi kom till detta:

"HONOM SKA JAG HA SOM BIS-VINNARE!" (typ, domarns utlåtande)

Det var en tår i ögat på matten där ja! Jag erkänner!!

BEST IN SHOW
31/8 2013
Rasspecialen, Ängelholm
Domare: Eva Borg Liljekvist (Rasen+BIS) Sören Wesseltoft, Danmark (BIR)

Fi UCH Se UCH Berntiers Opus One

Stolt är jag över mina killars framgångar.

MYCKET stolt!!!

Efter Showen så åt vi superbt god smörgåstårta med Lotta och en hel liga. Jättetrevligt och många skratt och lite skvaller. Bra avslut på en fin dag!!! Tack!!!

Kvällen spenderade jag till sängs...med feberdämpande...och snorpapper...skallenbank av bihålorna...

Söndagen kom. Jag låg som "död" i husvagnen på en parkering medans sambon jobbade som domare i Draget. Jag ville sååå gärna titta på. Men valde att ligga nerbäddad och hackade tänder... Dåligt läge kan man säga.

Hemresan gick rätt fort (7 timmar). Hämtade upp en strålande lycklig Doris i Köping som sen pussade halvt ihjäl mig på hemvägen. 

Hemma väntade mina päron som hade stoppat prinsessorna i sängarna...

Tror jag duschade och somnade sen?!

Stolt. Lycklig. Och allt mer därtill.

Men det är vardag imorgon och jag är väl inte helt 100 kry om jag ska vara ärlig...så dags att hoppa i säng efter att ha greppat lite snorpapper och nån Alvedon till...

Förkylning gå väck!!!!!