Ok. Facit för dagen var att jag gjorde något jätteosmart.

Efter nu 3 dagar med feber uppblandat med en riktigt jävligt huvudvärk...vaknade jag imorse och var "nästan bra".

Bestämde mig kvickt för att inte ta några tabletter (för jag bör inte köra bil på dem) och åka mot jobbet för att lämna in mitt sjukintyg.

Jag borde ta tänkt om. Jag borde stannat hemma!!!

Strax efter Köping skrek huvudet "vänd!!!!" när jag hamnade i 50skyltarnas träsk.   Nu gick det ju inte att vända men...fy fan...sommar...vägarbeten...för i helvete va jag hatar dem!!!! Folk klagar ju på att vi har så dåliga vintrar utan tjäle i backen...bygg då för fan. (ursäkta språket...men jag har dåligt ordförråd...) Det kanske skulle både sänka hastigheter OCH tvinga våra snålkommuner att ploga en EUROPAVÄG lite bättre än obefintligt oftast!?

Hur som.

Nej. Nu ska man alltså byta räcken. Och vi får åka i väggrenen i 50.

Såg ljusningen i att det kom Arbogaskyltar. Jippi. Äntligen av!!!

Men se...NÄ.

Då hade de stängt den avfarten för att de håller på med E20. (!?!) Jag skulle inte till E20 Kungsör!!! Jag skulle ju bara av till halvvägs mot E20!!!!   

Grattis Stina! Borde stannat hemma!!!!

Nästa avfart kom. Och efter att ha trasslat mig runt halva Arboga så kom jag då typ bakvägen mot jobbet. Då kom de nya skyltar. Man passar på att asfaltera om lite också!!!!   Och där satt nog halva statskassan för det var inget dåligt lager de dunkat på med. Det blev som hopp-från-kanten när jag kastade mig av mot jobbet mitt framför nosen på några jävla arbetare som parkerat MITT I VÄGEN. Punktering hade ju varit som en humörhöjare.

Kom då äntligen efter 50 minuter fram till jobbet. Borde stannat hemma!!!! Jo. Jag vet.

Huvudet var redan där och då snurrigt och feberhettan steg...fan!

Men självklart var jag på plats och skulle ju både lämna mitt intyg och ville säga hej till alla mina gulliga "påhejjare". Många hann jag med. Några var inte där...  Och andra kan fortsätta fråga 50 ggr om dagen varför jag inte är på jobbet. Åh, människan är så dum så det finns inte ord... 

Det var trevligt och förbaskat jobbigt samtidigt. Blev helt slut. Och det fick bli ett hastigt Hejdå för då var jag så illamående att jag insåg att nu eller aldrig åker jag hem!!! Tog lite vatten och ett äpple. Jag tror det var akuträddningen faktiskt.

Hemresan gick via Valskog och jag ska inte skryta med att jag njöt av resan. Tunnelseende och räknade metrar för att hålla mig från att kasta en kräka i framrutan. Kan ha kört något för fort också. Panik ger sånt beteende. Hatar att må illa.

Kom hem innan vatten, äpple och gallan kom upp...

Så.

Jag borde stannat hemma!!! Men...nä. Jag har inget klokt försvar att komma med.

Jag är inte så kaxigt pigg som jag tror.

Jag vill ha min operationstid NU. Jag vill må bra. Jag orkar inte med mera snart... Det är ju inte så att jag gått och varit "lite krasslig" i en vecka, nån månad sådär. Jag har dragit med detta så länge, och det har stagnerat fort. Jag har inte förtjänat detta. Jag klagar inte i onödan. Jag klagar knappt nu...

Jag är lite slut.

Zlatan är också slut. Och EM är slut för hela Sveriges fotbollslandslag. Sjukt tråkigt. Men det var ju inte dagens match som ordnade det liksom. Idag var de ganska bra. Men hade jag gjort min sista match...med typ Zlatans kondis...jag då hade jag lagt lite mera stake i spelet. Karln ville nog inte vinna. Såg så ut iaf.

Vi får ta nya tag helt enkelt. Jag på mitt håll. Landslaget på sitt.

Själv vågar jag knappt gå och sova för jag vill inte vakna ännu en morgon med huvudvärk och ligga still och blunda för att orka leva...