Så var man hemma igen då. Huvudstaden är lämnad ifred och jag vet inte om den eller jag är gladast över det, faktiskt...  

Jag klarade mig från att gå vilse. Klarade mig ABSOLUT från att svälta ihjäl. Klarade mig rätt hyffsat utan familjen också. Men visst har man saknat dem MAXIMUM. Min lilla tokiga skara... Som jag. Bästa familjen!!!

Myspys att träffa hundarna också vid hemkomsten. De bokstavligen överföll mig. Riktiga kamphundar!!   Ja..om kamp är lika med överglädje/tokfnatt/tunnlar-dig-så-du-inte-kan-gå-ifrån-mig-matte!!! Gopropparna!!!

Just nu bara trött och nöjd efter tacos till middag. En dusch på detta och kanske en film på det.

Dock måste jag tillägga att det finns ju rätt många härliga själar av fm:are. (Kors i taket!!)Diggade bäst norrlänningarna måste jag påstå. I det snökaosade Sthlm idag så gick en gube med uppknäppt jacka. Det var "behagligt" väder, sa han. Han skulle ju åka hem. De hade tydligen -30 och det var lite mera "myggfritt" läge på det. Han skulle nog knäppa jackan när han kom hem.   

Summerar jag den blandade kompotten av folk jag haft å göra med den här veckan (skitbra blandning och roande i total summering trots allt!!) men individuellt så blir det rätt lätt och i överslag...:

Härligt positivt och rakt uppåt, knöl-små-gnäll i mitten och besserwissert(fast egentligen fel, fel, fel) neråt.

Hm... (say no more nu Stina!!   )

Nöjd som fan just nu.

Skål i Cola!!!