Så har det passerat några dagar igen då...

Igår vart det kortjobbat med 2 timmar innebandy mitt i. Jösses de var ett bra tag sen. Och det känns - idag!! Men det var sjukt skoj och lika sjukt jobbigt. Gjorde t o m massa mål!   

De va väl på tiden. Det var skönt att åka hem.

Imorse vaknade man till detta.

Dimmigt, vindstilla, -3 och liksom lugnet-före-känslan.

Några for... och vi andra tog oss ut i det som ovan då hade förvandlats till pisk-snöande i blötformat. Tungtrampat kan man säga!!! "Bra" för träningsvärken att dra den tyngsta ungen i detta. Dante som skogstokig!!! Jubel och glada skutt hela promenaden. Ett tag fick han ta över pulkadraget. Då blev det lite motstånd i skutten     Men inget som en stark björn inte kan hantera.   

Hannah...hon bekymrar mig litet. Blir liksom inte helt kry. Ena dagen piggelin, andra sover hon bort, tredje (som idag) hes, snoret rinner och matt. Igår så nästan grät hon pga örvärk och mitt i allt så somnade hon tvärt.   Ska det inte bli nån träning för henne imorgon heller???   Hon som längtat ihjäl sig i över en vecka nu men som förra helgen var febrig...

Förra veckan var hon verkligen tapper som orkade med dagis alla dagarna. Får verkligen se hur det blir nästkommande.

Det är begränsande levene för mamman i det här huset vågar jag påstå!!   

*suckar*

"Varför får inga behind-the-scenes de finaste priserna?" 

Nu är det iaf kväll och har jag tur så är jag väl vaken till Mellon är slut. Önsketänkande för igår så var jag väck vid 22 redan... Batteritorsk.

Vart är orken??? Men jag är väl i gott sällskap för jag har hört om ett flertalet mammor som just nu ser ganska nattsvart på vardagslivet och bara längtar till att just "det" ska hända, och kul ska det vara också. Vad kan de bero på?