Det går i omgångar. Ibland orkar man tiga och tänka att "jag är fan så mycket bättre att jag inte orkar lägga ner energi på mindre intelligenta..."

Men så kommer det dagar. Vi kan likna dem vid som idag. 

Det bara gåååår inte. Det räcker med ungefär 2 timmar i samma rum med för många av udda-art. Nån liksom petar lite på den där handgranatssplinten. Håller tändaren liiite för nära tändhatten. Värmer upp krutet. 

Då ger man upp att vara vettigt funtad. Det är för unikt i sammanhanget. 

Jag kan inte förstå hur vettigt, ärligt folk ALLTID ska stå tillbaka för pack (har inget bättre snällt ord för lössen).

Hur går det till? 

Eller är det så att de psykriatriska ådrorna ligger för nära till hands för SC:erna? Jovisst. De gick att byta namn på dem minsann. F till LA...nej sånna justeringar var väl för...vänta lite...*klurar...för kostsamt för att lägga ner energi på. Va de inte så?? Helt otänkbart med fler titlar va? Vem öppna pluskan den här gången då? Ja, det är som sagt skillnad på loppor och löss. 

Jag kan inte låta bli att mer och mer likna mitt "fritidsförkortande" (inte hela, delvis is more than enough) vid ett komplett dagcenter. Är stadigt emot det där med hörselkåpor i skolorna...men vettifan om jag inte ska börja anamma det själv. Let there be silence!!! 

Varför ska jag ens försöka likna det vid något annat??. Det är inte utan att man saknar kyrkogården. Där var det både tyst och arbetsro. 

Nu är det ju så att man skulle kunna få detta till "nåt". Jag har bara inte hittat nåt ord på det hela. 

Men det är fan så skönt att komma hem och bedriva vettigare samtal med en 7- respektive en 9åring, än vad man kan göra med "klimakterie halvpensios". 

Jag bara väntar att på att det ska komma. Meningen om den nytillträdda trevnaden.

Det är ungefär då jag kommer gräva ännu ett spadtag i min egen grop.

För det är då jag kommer säga nåt i stil med: "Helt oenig!" (om jag har en hornlös dag dvs.)

Hade nån gråtmild kläckt det...ja då hade det blivit en funderare av det hela. Den har vi sett. Den har vi upplevt. Då var det tillåtet att kräkas rätt ut och dra alla över en kam. Om jag däremot säger nåt annat än "Hej" så får nån byta byxor, tröstas eller snytas.

Jag bör nog...lååååångt bort.

Men det värsta är ju att då blir det ju återigen normalt folk utgår och lämnar nötplats.  

Iofs. Då kan skylten på dörren omjusteras. Alternativt låsas. Baklåsas. Svälj nyckeln och glöm. Släck lyset. 

Tänk om det kunde va enkelt någongång... 

Skakar av mig obehaget.

SAAAAKNAR TPC!!! Trodde man ju aldrig. Det där gröna gräset...jojo... 

Det är tisdag.

Väldens gulligaste Elin hade med min nya fina Onepiece idag. Den är på plats och jag tror jag har höstkvällarna räddade...enda tills i maj.   Att gå i ide i en OP är fan inte dumt. Inte dumt alls. Hur? TL? 

Ska ta och värma upp en dusch nu. Sen kan jag inte bestämma mig för vad gonattsagan ska bli. Träningsväskan redan packad och yxan står redo. Borde lägger ner lite sök på boxningssäck. För resterande höst- och vinterkvällar... 

LOVE to all my dear friends. The rest isn´t worth the mud in my garden...