Somliga saker får mig arg, på riktigt.

När det handlar om mina barn, då är det närmast till ILSKA på en pyttemillikund.

Och när det, som idag, handlar om att UTBILDADE, VUXNA MÄNNISKOR är orsaken...ja då är det inte bibliska ord som snurrar.  

Min dotter är RÄDD för sprutor!   RIKTIGT, RIKTIGT RÄDD!!!

Alltid, har nåt så enkelt som att ta ur stickor, varit ett timarbete av övertalning/peppning/bedjan för en annan. Gissa hennes min när en spruta kommer upp?

När hon op. sitt brock förra året så hade hon stor otur. Systern som skulle sätta kanylen i handen på henne lyckades göra det ONT OCH FEL inte mindre än två gånger.

Just där och då ville jag bara åka hem...

För inte tala om hur många timmar det tog innan vi kunde åka därifrån efter operationen.

För då tordes hon inte TA UR kanylen ur handen. Tick, tack, tick, tack... 3 timmar!!

Idag var det dags för en trippelspruta på förskolan.

Hela klassen var inbokad på en halv dag för att ta denna. Hur tänkte man redan där??

Man behöver inte vara raketforskare för att fatta hur snacket har gått i den klassen under dagen.

Min dotters tid var vid 11.

Klockan kvart i 12 ringer hon. JÄTTERÄDD OCH LEDSEN. Då hade hon alltså fått "stiga åt sidan" för att schemat skulle hållas med de övriga barnen.

Hennes ord var: Jag är ju jättehungrig och vill äta mat innan vi provar igen, mamma...   

Jag, sittandes 4 mil därifrån, försökte så gott jag kunde peppa henne via telefon.

Trots pappa vid sin sida...en skolsyster och en barnläkare så...nepp. Hannah tog ingen spruta idag.

Att de där två damerna var så opedagogiska, ett par utbildade tydligen törs vara, är jag berädd att påstå utan att ens varit där.

Jag har ju redan hört hur hysterisk Hannah var där inne. HUR?????? tänkte de när de då "löser upp" hennes rädsla genom att tala om för min lilla 7åriga dotter "...jag ska inte ljuga för dig, det kommer göra ont?..."

Att läkaren sen inte ger henne chansen att komma ner i varv innan orden: Jag måste faktiskt åka nu... uttalas är BEKLAGLIGT på alla vis!!!

Jag svär!!!!!!

Hur i rena helvete tror hon att min dotter någonsin kommer vilja gå tillbaka till henne???

Är hon dum på riktigt eller spelade hon?

Jag blir så arg.

Jag blir mer ledsen än arg. Blir fan vansinnig ju mer jag tänker på det.

Min dotter är nu MER rädd för sprutor än innan. Hon talade även om för mig (med andra ord) att hon känner sig "misslyckad". Ett barn ska aldrig känna sig så. Det fattar t o m Jag, den mest opedagogiska jag känner.

Jag vet inte vad jag ska göra med detta. Spontant så vill man ju ge någon på käften för att de förstört något som redan var trasigt.

Jag ska göra nåt. Men just nu ska jag sova...