Jaha. Då fick även vi regn.

Måste säga att vi kan inte klaga på midsommarvädret så jädrans mycket. Det har faktiskt funnits värre år. Igår kom det nog ca 10 stänk totalt.

Imorse vaknade jag utvilad!! Käken läker väl då förhoppningsvis precis som den ska? För nu kan man ta på utsidan utan att grina illa.   Och feberfri!!!! 

Den nermonterade "tussen" ligger rätt bra kvar ännu. Vilket ju var ett stort plus om den nu får göra det tills tandläkaren ska ta den, spola lite till och gud vet vad mer på måndag. Vill inte tänka på det om jag ska vara ärlig. Så skönt är det inte. Men förhoppningen om att äntligen få detta att läka är stor. Hoppet är ju det sista som...ja...ni vet. 

Skulle ju idag ha åkt mot norr. För att hälsa på Bossevalpar, äldre barn och barnbarn, umgås och allt därtill. Känns något TRÅKIGT att jag nu har detta mun-problem som gör att jag måste tillbaka innan återresan skulle ske...vilket ju gav mig bara ett val. Stanna hemma.    Men vad gör man?? Detta måste ju gå före allt nu. (För svartbakterier och vargångar är inte något jag har lust att ha kvar!!!!!) Så här fick jag vackert stanna...som synes.

Planer.

Inget för mig. #alltskitersig #aldrigmerplanera 

För att äntligen få börja en dag BRA så tyckte jag att en promenad skulle vara skönt. Kroppen är så seg nu efter feber och allt... Så vi gick. 

Skogen.

Efterlängtade trollskogen!!! Hundarna njöt!!

Sällskap på turen.

Många små. Men ack så rädda av sig. Så vi valde koppel så vi inte behövde störa dem mer än vi redan gjorde.

Jaha? Ska du ha möte du, Bosse?

När vi kom hem var det riktigt solgass. Svettigt värre om jag ska vara ärlig. HÄRLIGT!!!!!

Hundarna letade lagomt trötta fram skuggor och somnade i.

Jag och Ida tog en tur till min mamma med en buske hon varit spekulant på en tid. Och passade på att snatta lite markkrypare av henne samtidigt. Bytt är bytt och kommer aldrig igen...    Tror jag har större chans att få min att överleva än hon får med sin nykomling. Det är en knepig pryl den där taggiga busken. Det krävs en knepig ägare. Därför den trivs så bra här tror jag...

Sen blev det kladdigt.

Tills regnet avbröt oss.

Och hungrig blir man av att leva. Dags att frossa med andra ord. 

Redo för nåt helt unikt? Typ. Inte en endaste mobilbild (bortsett från den allra sista). Inga filter. Endast fåtal beskurna...men annars... Tadaaaa!!!   

Somliga åkte i badet... Taskigt... Klarar vi oss månntro? 

Och så blev det kväller...

Min hand funkar!   

...jaja... Klagoavdelningen nästa!   

And that´s All.

Tack igen familjen   För underhållningen, sällskapet, tårtan och middagen.