Hoppas på att en film och tidig läggning ska bota eländet som flyttat in i skallen på mig.

Två dagars förbannelse...bortsett från korta uppehåll då tabletter lindrat minimalt... 

ORKAR INTE MED SÅNT HÄR!!!  

Om jag tänker lite mer på mig själv imorgon, och lite mindre på måste/ska/bör på jobbet (som säkert inte blir perfekt iaf pga måendet), så tar jag och plockar upp telefonen och ringer till en läkare. Då finns ju iaf hopp om att få gå på semester med bättre förutsättningar/ev. hjälp. Annars känns det i dagsläget som om jag bara skjuter en tickande bomb framför mig.

Lät bra att skriva. Hur svårt ska det vara att leva upp till det också??

Kämpa...

....3....