Tack för alla fina inlägg här. Det värmer, verkligen!! Det är ju tyvärr inte alla som förstår hur mkt en hund kan ge. Och än mindre hur mkt de kan saknas när de inte finns mera.  

Som skrivet...ännu en dag har gått. Det går. Inte som vanligt. Men det går.

Jag sover...och sover...jag tror jag funkar så när jag blir riktigt ledsen.

Saknaden behöver man jag ju inte beskriva...och tårarna kommer...och går...och kommer...

Många som undrar. Ibland vill man svara som dig, Ingrid. Förstår precis.

Det som kort hände var att vi kom hem. Möttes av två glada hundar som vanligt. Grabbarna kom i full kareta...och så tog Dante en trapp i ett skutt, som vanligt...och så landade han med ett SKRIK!!

Sen hängde ett ben. Akut till veterinären. Fallet löst omedelbart. Korsbandet rakt av. Åkte hem med två "val" från veterinärerna. Trots smärtstillande...trots försöken att hålla honom lugn, vilket var och har alltid har varit, en omöjlighet, så GRÄT han. Dante har aldrig i hela sitt liv gråtit över nåt. Han var liksom gjord av sten. Men tydligen hade även Dante en svag länk som inte höll.

De som kände Dante VET att han levde i fullt ös. Allt skedde i glada (hjärtstillade) hopp och jubel. Mest en tass i backen. Dante var en hund du inte kunde hålla still. Det var inte ett ord (lugn) som fanns i hans natur. Inte ens en enkel utfodring gick att utföra utan dubbla volter på en meter. Sån var han. Sån kommer vi minnas honom. "Galen" och busig.

Och ja Lisa. Nu är han med fina kompisar. Och Ninisen behåller han nog alldeles för sig själv   

Efter många funderingar och lidande av att se och höra honom, så gav magkänslan oss beslutet. Det enda rätta för våran vän.

Bosse då...ja...lillemannen... "Ensambarnet". Vad han tänker kan man bara gissa. Han är sååå lugn. Syns inte. Märks knappt. Men gosar så gärna och det kan man inte få nog av. En tröst av den bästa sorten för en ledsen ägare.

Vi har honom. Lyckan i allt det jobbiga.

Just nu är vi hundvakt till en BC. Vi tänkte att det kan ju kanske också vara "bra" att en kompis kommer ett par dagar och lättar upp?

Kan bara sammanfatta: "En kompis väljer jag själv!!", sa Bosse. BC:n kontrar med tron om att Bosse ska äta upp honom (han är ju såå STOOOR!!!!  ), så... Grabbarna går här och bara ser på varann och så händer inte mkt mera.

Och så gick ännu en dag. Imorgon kommer nog också. Har nästan glömt bort att jag faktiskt har semester den här veckan också. Mycket som "faller bort" när hjärnan stannar...