De var ett tag sen.

"Hej! Hur är det med er?"

Det har gått några "tysta" dagar härifrån. Orsak ett. Yrseln är tillbaka...  

Jävligt länge sen vi träffades och jag har INTE saknat den. Men nu har den etsat sig fast för tredje dagen på raken.   Igår morse så skulle jag bara klä på mig skorna och föll som en fura i stengolvet. Totalt svart framför ögonen. Förbannad reste jag mig igen och vingla vidare...

Det sitter i nacken och ner i ena axeln känns de som. Lägger jag mig ner, ställer mig för fort, vrider lite på huvudet antingen nedåt eller åt sidorna eller böjer mig så är karusellen igång. Usch...!!

Klockan 4 började gårdagen. Idioti!! 5 lämnade vi huset.

Jag var som en unge redan kvällen innan, som inte vill till skolan...och blir typ draaaagen ut till bilen.

Blandade känslor inför att vara "back". Ville inte börja gråta om nån nämnde Dante (hände såklart), ville inte träffa folk jag inte vill träffa (hände glädjande INTE) men ville såklart åka för att kaaaanske få den där vita rosetten som vi så gärna vill ha. Hoppas kan man ju alltid.

Med facit på hand så ångrar jag mig inte en sekund över att jag följde med husse och hund till utställningen i Ransäter. Fick ju träffa fina människor och se många fina hundar.   Visst var det i blandade känslor pga alltet...men...

Nya fina utställningstältet fick följa med. Det var uppsatt på ett kick!   

Snälla lilla Bo låg där i tältet utan bur eller fastsättning hela dagen.   Han är rätt snäll den killen.

Bosses kärlek YENNA kom!! Och hennes goa ägare!!   Det var såå kul att se Bosse och Yenna träffas igen. Det kände VERKLIGEN igen varann. Pip i nosen och gosigos i massor. Åh...hjärtat blöder för att de inte fick sina valpar... Men det är ju som bekant inte mkt som blir som man vill här i världen...

Träffade ju som ovan skrivet många människor jag saknat. Skratta var en härlig känsla. Orsakerna varierande...  Tack!!

Ja utställning var det ju. Bosse var anmäld och husse var envis med att han skulle dit och ställas också. Hade jag bestämt så hade vi inte åkt. Okej!! Erkänner att husse var den smartare av oss -  IGÅR!!   (En merit han inte kan ta med sig va???)

Dealen blev att jag åkte med, men husse fick fasen ställa själv om han nu skulle envisas med "idiotin"...  

Bosse vann championklassen (de va 2 men CK fick han också!!) trots att pälsen rasade "ihop" under natten. Den var dock jättefin kvällen innan. Men, men... Man får ju inte visa "gårdagens" bildbevis som underlag...ännu!!   (Jag tror den dagen kommer. Remember vart ni läste det först)

Till hanhundsklassen var de 5 st. Här står de inför placeringen. En unghund, två öppenklassare, Bosse/husse och så sist vinnande Keno, veteran.

Bosse slutade på en hedrande andra plats och eftersom vinnaren är klar med sina vita rosetter så... CACIB:et var Bosses!!   Åh så glad jag blev!!!

Keno vann sen BIR (slutade med BIG3/BIS2 veteran) och vackraste Yenna blev BIM, också hon med cacib. Gro och Kristoffers lilla stjärna Ine fick med sig ett svenskt Cert hem. Välförtjänt då hon rör sig som en Gud och är väldigt vacker ung tik. Ia´s fina Bella stod som andra bästa tik. Så mina favoriter stod där de stod kan man säga. Fasen...kanske ska bli domare iaf?!   

Här är den: Vackra Vita   Snygg va?? Me like it!!  

Tog ett snabbt stopp på Lager157 på hemvägen i Karlstad och hittade lite till tjejerna bl a. Sen så svimmade vi av allihopa vid hemkomsten... Blev en väldigt sen middag och lite firardrinkar. Lång dag blev snabbt Gonatt kan man säga.

Idag så har jag snurrat runt mest. Karusell är inget för mig. Blir illamående för ingenting. Förbannade elände, ge sig av!!! Jag ska tyvärr jobba imorgon och vill gärna kunna gå och stå rakt om inget annat.   Gud vet hur man ska komma igång där borta?? Har faktiskt förträngt ALLT av arbete ska erkännas. Och disorienterad i skallen är jag ff så...det kan hända ingenting imorgon. Sad but true. De får ta mig för vad jag är...krashad.

Barnen har nyss dragit på "föräldraledighet" och huset är storstädat. Tvättmaskinen har gått varm hela dagen. Några fönster har fått synbarhet. Alltid lika kul att kunna se ut.   Sambon nu ute och handlar lite och luftar Bo. När han kommer hem blir det lugn soffkväll (fast jag skulle behöva till Ikea om sanningen ska fram, rumsbordet har brakat) och sen tidig läggning för oss kan jag tro. Sitta och sova funkar bra. Då snurrar det inte kom jag fram till i natt.   

Fyyy...ska man behöva lyssna på den där eländiga väckarklockan imorgonbitti igen...  Min tröst i det hela är att jag får träffa Lola. Hon får rädda mig. Så räddar jag henne.