Kameran har haft ledigt idag.

Regn mestadels, en orsak.

Men mobilen fick ju följa med på våran "långpromenad".   (20 meter tror jag de va...hehehe...)
Mest bara för att Hoffa skulle få se andra sidan av staketet.

Han tog rygg på Bosse men gjorde även sina nyfikenhetsavbrott. Haha...  De går inte fort inte. 

Livet på landet.

Man går i stövlar och nattsärken här.   

Annars...inte mycket liv i luckan. Lugn och skönt. 

Dagens stora grej va nog att åkern nedanför blev klippt. Det var intressant!!! (när man är valp) Tillika har man idag provat äta lite mer svansar. Kattens va nog sista gången man provsmakade för hon FRÄSTE!!   Men stunden senare så va hon återigen och strök sig mot honom så rart. Han är ju BERNER så då är man helt godkänd utan meriter.   

Nu är det nattmössa på och hoppas Ida får vakna lite piggare imorgon. Halsont är hon inte värd!!!   

Vi ska ju få besök imorgon. 

Ledtråd. 

Gonatt!! Jag ska drömma om nåt gott "godis" jag just upptäckt. Gissa vad det är.

Vet ni vad jag ser mina hundar som?

Belöningar.

De ger mig välmående. De glädjer även de suraste av dagar. De är gosiga. De är vackra.

Efter en lång tids "jobbigt" så känns det som det börjar rätta till sig med det mesta.

Framför allt så är magen snäll och då är liksom hälften vunnet i allt. 

När lilleman kom så är det lite skrattretande tanke i att de 10 kilona som försvunnit liksom kom tillbaka i ett mycket behagligare format.   

Min "lön" för arbetet projekt "Fixa magen" kan man väl säga.

Nöjd med starten är jag! Inte ett dugg svårt heller, med facit på hand. Väldigt tacksam för att jag fick möjligheten också ska jag ju säga. 

Det enda jag nu vill är att bli bra i benet så jag kan få återuppta det jag startat.

Längtar så enda in i bängen mkt efter att få ut och gå i de vackra omgivningarna vi har här ute på landet, med mina Goproppar. Kanske framför allt Bosse nu då, eftersom liten inte är någon långdistansare än på länge.   

Jag älskar mitt hem. Älskar att bo på landet. Även om det är något compact living.

Det blev lite mysigt nu när vi "spikat ihop" ett provisoriskt sovrum till oss.

Det kan bli bättre och planen finns.

Men så länge man ska behöva betala för t o m Läkarintyg lär det inte bli nå slantar över till sånt just nu. Idiotiskt inslag i vardagen nummer 1!

Men jag blickar framåt.

Imorgon är en ny dag. Den ska bli bättre än igår. Den ska bli rörligare än i förrgår.   

Nu ska jag mysa med familjen. Alla 8.   

Bättre medicin kan man inte få.