Idag hände det.

Det är såklart en stor glädje för oss...men samtidigt så vill jag knappt föreställa mig hur det måste kännas att vara på den andra sidan. 

En underbar familj!! En av den goaste jag vet om. Jag var med när de stod i valet och kvalet...vilken valp skulle de ta hem? Det var 3 år sedan. 

Att bli tvungen att göra sig av med sin bästa fyrfotade vän är så ofattbart hemskt att man vill gråta... Vilket de säkert gör också. Usch!!   

Men om man får vända på det.

Detta var deras önskan, att vi skulle vilja ha henne, och vi tog den! Ett beslut vi inte ångrat en kvart ens. Hon är den allra underbaraste av vovva. Snäll, glad, lekfull, arbetsvillig, fin, enormt barnkär, för inte tala om hur rena alla blir i  hennes närhet  ...har ingen olat vi ens märkt av sen hon kom hit på "kollo" för ca 7 veckor sedan.

Men nu är kollot över. Nu är papprena påskrivna och Doris stannar här hos oss för evigt.   

Välkommen, nu på riktigt, käraste Doran. 

Så hela eftermiddagen har vi spenderat på gofika och prat i Kungsör.

Hoffa kunde ju inte tvingas att hålla sig i så många timmar, så han fick följa med. Inga problem det. Bara han hade busat klart och hittat en skuggplats att slurma in i... Duktig liten plutte. 

Alltså deras lilla CHARMTROLL till dotter. Herregud vilken underbaring. Vore alla barn som henne så skulle jag lätt fylla hela kåken med sånna...PÅ LÅN alltså!! (Tro inget, Carola!!!   )

Men jag kan gå med på att diskutera kön på bäbis med dig very soon, min vän.   Så långt nära bäbis kan jag sträcka mig. 

Nu är det dags för film. Usama ska fångas in. Zero Dark Thirty. Va kan nu detta bli..?