Det är nog det Jag är?!

Jag tror jag kommit på det.
Hittat det.

Jag går genom "eld och vatten" för mina djur, barn, nära och kära, familj...

Jag kämpar med mina "projekt" i livet mer än vad som är hälsosamt/möjligt för min ork.

Jag är envis. Fasligt envis. Bara jag orkar.

Behöver någon nåt...klart den ska ha det. Eller?! Barnen "behöver" väl alla nya saker de kan få? (En liknelse, inte verklighet. Mina barn får inte alla leksaker som de pekar på. Långt ifrån.) Kläder? Göra saker? Hundarna behöver nog 70-11 halsband och koppel. Klart de ska ha nåt nytt? Ska det inte vara sånna och sånna grejjer i ett hem? Tar två? Vem ropade? Jaha...behöver hjälp? Jag kommer!!

Någonstans i det hela slutar jag här.
Liggandes i sängen. Trött. Ont i skallen. Sjuk. Inte febersjuk, förkyld, vattkoppor så...men inte hälsan själv.

Fick gå hem från jobbet. Skallen i bitar så jag mådde både illa och svidande trötthet. Dag 3 med skallebanket som i en liten ask. Somnade 14 och vaknade många, många timmar senare. Nya piller. Inte helt hel i skallen än dock.

Egoistisk är jag. Rent av...utan att vara mild i språket - Elak så enda in i bängen! Långsint dessutom. Mot sånna som inte faller mig på läppen av ena eller andra anledningen, ojoj. De kanske gjort nåt eller ännu värre...gör nåt emot nån som Jag håller av. Då är jag inte ens snäll när jag somnat.

Orättvisans namn har jag inget för.

Kalla mig vad de vill. Men jag står för mitt ord även när de inte är fina ord.

Jag glömmer nog bort att skämma bort mig själv. Jobbigt erkännande. Mycket jobbigt erkännande!! För vad behöver Jag???  

Tror det ligger nåt i den lilla dängan: "Älska mig mest när jag förtjänar de minst..."

Nu kanske jag inte är den som förtjänar det allra minst. Men definitivt finns det nån som behöver det mera än Jag.

Eller är det bara o-ego-tänket igen???

Jag kanske bara ska ta mig tiden (som inte finns) att pyssla om den dära...Mig! Hur gör man då???

Ska sova nu (igen). Kommer inte ha några problem med det insomnandet. Tagit ett nytt skallepiller och hoppas den blir den sista på länge. Och att den spikar igen denna perioden av onöda.

Man blir inte mallig och glad av att höra dunket och ha högerögat bortdomnat vill jag lova.

Imorgon vill jag vakna pigg.

Vill åka och spela innebandy med mina vänner imorgon på Fysen. Det är nåt jag uppskattar, gillar och långt ifrån orkar men är lika glad varje vecka NÄR jag orkat.

Har nyss legat i badet och försökt slappna av. Hela kroppen gör ont. Den är trött. Varit dåligt med sömn sista tiden. Förr kunde man leva på luft och kärlek. Nu...jag måste SOVA för att leva och orka.

Tur man blir äldre och visare...

Lite bilder med lite gläjde i kan aldrig sitta fel.

Tack för idag och för den här månaden! Mer sol och vår - Jatack!!

"MIN" nya kudde-stol är numera långt ifrån bara min...

Falcon och Bosse är de största stol-tjyvarna.

Bosse gosar numera heltid med sin nya   GRIS   i "min" stol...
som inte längre ens påminner om en stol. Mer än stor pös-säng. För enbart hundar!   
(Hur var det nu? Matte är en Elak en?!...)

Avslutningsvis. Va tror ni att det här är?  

Sköt om Er! Ingen gör det åt Dig!

Varmt STORT TACK till Era fina omtänksamma ord!! De hjälper!