Tack för alla fina inlägg här. Det värmer, verkligen!! Det är ju tyvärr inte alla som förstår hur mkt en hund kan ge. Och än mindre hur mkt de kan saknas när de inte finns mera.  

Som skrivet...ännu en dag har gått. Det går. Inte som vanligt. Men det går.

Jag sover...och sover...jag tror jag funkar så när jag blir riktigt ledsen.

Saknaden behöver man jag ju inte beskriva...och tårarna kommer...och går...och kommer...

Många som undrar. Ibland vill man svara som dig, Ingrid. Förstår precis.

Det som kort hände var att vi kom hem. Möttes av två glada hundar som vanligt. Grabbarna kom i full kareta...och så tog Dante en trapp i ett skutt, som vanligt...och så landade han med ett SKRIK!!

Sen hängde ett ben. Akut till veterinären. Fallet löst omedelbart. Korsbandet rakt av. Åkte hem med två "val" från veterinärerna. Trots smärtstillande...trots försöken att hålla honom lugn, vilket var och har alltid har varit, en omöjlighet, så GRÄT han. Dante har aldrig i hela sitt liv gråtit över nåt. Han var liksom gjord av sten. Men tydligen hade även Dante en svag länk som inte höll.

De som kände Dante VET att han levde i fullt ös. Allt skedde i glada (hjärtstillade) hopp och jubel. Mest en tass i backen. Dante var en hund du inte kunde hålla still. Det var inte ett ord (lugn) som fanns i hans natur. Inte ens en enkel utfodring gick att utföra utan dubbla volter på en meter. Sån var han. Sån kommer vi minnas honom. "Galen" och busig.

Och ja Lisa. Nu är han med fina kompisar. Och Ninisen behåller han nog alldeles för sig själv   

Efter många funderingar och lidande av att se och höra honom, så gav magkänslan oss beslutet. Det enda rätta för våran vän.

Bosse då...ja...lillemannen... "Ensambarnet". Vad han tänker kan man bara gissa. Han är sååå lugn. Syns inte. Märks knappt. Men gosar så gärna och det kan man inte få nog av. En tröst av den bästa sorten för en ledsen ägare.

Vi har honom. Lyckan i allt det jobbiga.

Just nu är vi hundvakt till en BC. Vi tänkte att det kan ju kanske också vara "bra" att en kompis kommer ett par dagar och lättar upp?

Kan bara sammanfatta: "En kompis väljer jag själv!!", sa Bosse. BC:n kontrar med tron om att Bosse ska äta upp honom (han är ju såå STOOOR!!!!  ), så... Grabbarna går här och bara ser på varann och så händer inte mkt mera.

Och så gick ännu en dag. Imorgon kommer nog också. Har nästan glömt bort att jag faktiskt har semester den här veckan också. Mycket som "faller bort" när hjärnan stannar...

 

Shanie

25 juli 2012 09:34

Stackars er , och stackars Dante , vilken maximal otur ni hade :( Så tragiskt och meningslöst!
Men jag förstår erat beslut, den där livsglädjen och livligheten, för vad är en berner utan den ?

Bosse blir sig själv igen. Storm var likadan första veckorna som ensamhund. Kloka djur som känner av våran sinnesstämmning och bara finns där för oss...allt har ju förändrats även för honom...KRAM

http://Ny blogg på gång!

 

Ingrid

25 juli 2012 13:11

Oj oj. Ja den glädjen kan verkligen ställa till det. Visst är glada spralliga hundar underbart, om de bara själv kunde förstå vad de utsätter sig för.
Ja inte skulle Dante ha så ont så att han grät. Men det är så jävla jävligt att behöva ta ett beslut åt den man älskar över alla gränser.
Tänker på er dagligen och skickar än en gång styrkekramar.

http://jaxon.bloggplatsen.se

 

LIIV - vanlig men unik

25 juli 2012 13:48

Usch vad hemskt! Vill inte ens tänka på om det hände vår hund. Vår bebis, vår lilla älskling. Nej fy! Lider med dig. Måste vara otroligt jobbigt, men låter som ni tog rätt beslut. Utifrån Dantes perspektiv med tanke på den smärtan han hade.

http://liivahliin.blogg.se

 

Ewa Snellman Welén

25 juli 2012 22:39

Stina lilla. Jag vet exakt hur det känns, du vet att jag nyss tagit bort Simson. Massor av kramar till dig från mig. Ewa

 

Anneli

26 juli 2012 11:57

Tårarna rinner nedför kinderna...Det finns inga tröstande ord,inget som kan lindra er sorg. Det enda jag kan säga är att låt det få ta tid,i din/er egen takt.Jag är så väldigt ledsen för er skull Stina.
Stora varma kramar till dig och familjen. Ta hand om er och låt allt få ta tid <3
Anneli

http://www.skansens.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om man bara kunde få bryta benen. Vilken befrielse. Det syns. Om man bara kunde få slippa ifrån... Alla diskbråcken i nacken. Sviterna efter cancern. Gallproblem. Magmunsbråcket. Magsår och inflammationer. Tarmfickor. Rörelseproblem...

Eller vad man ska kalla det jag gjort idag?! En del av mitt nya jobb, var det iaf. Som SKA bli bra för mig. Det smakade iaf bra. Jag hade kul, bra energi, i huvudet, för att ta 2 km fyss, nöjd-känslan infann sig ikväll. Jag fick ett nytt eget kon...

"Vilken otur du har..." Är bannemej den värsta kommentaren jag fått och får. Otur har man om man snubblar och stukar lilltån. Tappar bort en strumpa eller liknande. Det jag har är nåt annat. Förbannelse mer likt.   Jag har tappat räkningen, i...

    Den kom i år igen. Tänka sig. Fort gick det också. Bara snön ramlade ner... Men julen har varit jättebra! Förutom att H haft hög feber och varit som en trasdocka... Men har vi någonsin haft en jul när alla varit friska? Tror inte det.  ...