Att aldrig sluta förvånas. 

-Boken FÖR föräldrarna till Ida & Hannah-

Har idag nått ett av alla de oändliga kapitel den innehåller.     

Inte alltid utan att få svettpärlor i pannan dök vi idag in i ett nytt Era. En ny sida. En lite läskig sida i denna bok.  

Kidsen har just kommit på att de vill syssla med nåt på fritiden. Jag jublar!   Allt förutom filmer, tvspel, D3S o.d. äro av en bättre plan!!!

Ida kom idag glad hem från skolan med ett papper om att anmäla sig till musikskolan. Okej...?!...   Fast besluten om att TVÄRFLÖJT är grejjen som absolut skall provas!!

  Okej...?!... Frågade snabbt henne om vilka av hennes kompisar som skulle gå (för att vinna lite tid i tanken på ett istadigt tjutande från ovanvåningen...)

"Inte vet väl jag?!" fick jag till svar snabbt.

Tjejen som går sin egen väg...med eller utan kompisar i bagaget, kvittar väl?!?!

Jaa iofs, vem är jag att döma, jag förstörde ju trumhinnor på släkten i med en blockflöjt i grundskolan, så varför ska jag sätta stopp för hennes nyfikenhet i ämnet? Såklart hon ska få flöjta!!    

(I Åk 3 kan de dock gå vidare till typ gitarr, piano å grejjer... Utan att påstå nåt, så kan man väl få önska?   *hoppas, hoppas, hoppas*)

Sen gör jag mitt yttersta för att få henne på fotbollstankar också. Röra på sig ska ju vara bra! Det går sisådär...men skam den mamma som ger sig!!

Och så kommer vi till den lilla Hannah:an då.  

"Vill inte du hålla på med nån idrott??" frågar jag.

Samtidigt så påtalar jag för sambon att påminna mig om att jag ska fråga Lola om de där innebandyträningarna. Kolla upp ridningstider...osv osv.

Hannah lyssnar och rynkar ihop pannan i en minut och utbrister sen i ett tandlöst grin:

"Ishockey!!!"

"Men det är ju JÄTTESVÅRT, Hannah!! Varför inte börja med typ innebandy istället? Nästan samma..."

Svaret kom blixtsnabbt.

"När vi spelade på dagis så förlorade alltid mitt lag!! Alltid kom det någon och tog bollen av mig precis när jag skulle skjuta. Det är inge roligt alls!!!"

Att hon inte ens kan stå på ett par skridskor verkar inte hindra övertaget för hockey v. innebandy. Att det inte ens finns en boll involverat, som är lättare att träffa än en puck, var heller inget som var nåt problem.

Nåja...vi är inte i rinken ännu...men jag skulle heller inte bli chockad om dagen kom...med frostbitna tår på två päron som får stå i ringside och hacka tänder, när dotra spelar envisans spel.

Hannah vill och Hannah ska är nästan samma lika. Dock har jag ju lyckats tona ner Sivavva-begäret en aning, men helt glömd är den INTE! Nån som skulle bli chockad om hon flyttar hemifrån vid 18 och det första som inhandlas i inventarier, förutom en tv och soffa, är en rosa-fluff-klädd Chihuahua!!? Inte jag.

I rest my case här iaf!!

Lika bra att låta de få fundera ett tag till. Flöjten kommer jag nog inte undan...och "tack och lov" är det ett par år kvar innan den yngsta är i Åk2 och får "ta ton". Hon skulle iaf ABSOLUT spela piano den dagen hon!!

(Tack Gud för att hon inte vet vad en ORGEL är för...ja...Hannah vill och Hannah ska.... !!!!)

Vi sover på mången sak i natt. Och förhoppningsvis lääääänge därefter.