Den här dagen måste gå till historierna över udda händelser. Inte enbart ur positiv synvinkel. Tyvärr.

Dagen hade dock en fin utgångspunkt. Bosse gjorde nåt jag aldrig sett honom göra. Sälade sig upp i soffhörnet och damp ner och "tvångssomnade" rakt av. Bästa var att han smög som en indian.

Det var väldigt gulligt. Väldigt avis blev jag också. Det blev okej.

Sen kom resten av dagen.

Föreställer er...

...att dela en personlig sak med den sista du skulle vilja göra det med. Jag hade nästan på tungan en spya. Redan då. Men att diska i 15 minuter borde tagit bort mer än lasyren. *heter de så?*

...sakta men säkert i efterhand fatta att Du var föremålet för Nån annans behov!! Hur nu fan det gick till? Jag är ju som jag är...och kommer antagligen få höra fortsättningen, på inte det viset jag uppfattat situationen. Hur tog jag det då? Ja gissa!!!

...hann iaf i tid till Optikern. Tur han var försenad. Både linser och nya glasögon väntas nu hem. Förvånande... Förra gången jag var hos optikern hade jag fått bättre syn!!   2 år sedan.  Nu hade den blivit sämre...  Men färgen på brillorna var inte såå Jag. Men så fina. Hoppas de är det på också. Jag har ingen aning...jag var ju tvungen att ta av mina befintliga för att prova de nya liksom...  

Pga detta sista extramoment idag så blev ju kvällen inte som den borde blitt. Lugn. Neee...det blev inte den maten jag borde ätit, inte den vilan jag borde tagit och heller inte någon extra lång stund tillsammans med prinsessorna...

Summan. Eller vad det nu beror på...

Sjukt illamående och så trött så jag vinglar.

Men lägga sig ner är inte att tänka på...då stockar det sig i halsen...  

Men skulle varit gravid. Då hade man iaf förstått bägge symtomen ihop.

Be strong. One day left to freedom.

8 long hours. 480 neverending minutes.

Tvi. Det lät inte bättre i andra upplagor...