Sitter i "pyjamasen" ff och fånler idag... What the h*ll happened????   

För att sammanfatta lite...

I fredagskväll så satt vi och dealade. Ska vi åka på utställning eller ej? Fördelar mot nackdelar kastades i luften. Kollade yr 711 ggr. Uppehåll och ev sol på hemmaplan...många regndroppar i Högbo... Egentligen var valet plättlätt. Sovmorgon...långfrukost...slappa...pyssla lite hemma...njuta ledigt...inget stress... Vilken perfekt lördag de vore!!

Klockan 23 hade vi nästan bestämt oss med lite hjälp från en vän som alltid hittar fler fördelar än jag gör...   Hon är bra på sånt hon!!

Så klockan 5, igår morse, så ringde väckarklockan. Fick en snabb fråga från en halvvaken sambo: "Ska vi sova idag eller???"

Men så kom vi upp och tjejerna for förvånandsvärt lätt ur sängarna. Ida ville dock INTE åka egentligen. Hannah ville åka och titta på Sivavvor hon.   

Ca kl 9 var i i Högbo. Regnet hängde i luften. Sjutton va folk!!!! Träffade Madde, Aiko och Daiji redan på parkeringen och så fick vi inträde och huxflux även stjärte-hjärte-rum i Maddes tält. Tack snälla!!!!!

För nåt tält hade vi inte med. Vi for lättpackat. Hade magkänslan "in i ringen...ut ur ringen..hemma på tidig eftermiddag..". Köpte ingen katalog...hade inga stolar... Som sagt. Detta skulle väl gå snabbt att klara av???

Sambon ställde Bosse i lervällingen. Jag "njöt" trött och ryggtröttare vid ringside och bara älskade mitt klädval gummistövlar och regnjacka!!   Och tacka mig gärna. För kom det nåt regn igår kanske??? Nepp!! Stina och regnkläder=uppehåll. Men jag går så gladeligen i regnkläder så... Det både döljer och är mysiga.

Helt ärligt så har jag väldigt kass koll på hur många i den och den klassen och vem som kom exakt vart. Men det blev iaf Championklass hanar och det enda jag hörde där jag smög bakom domartältet var domarens svensk-engelskt-finskt klingande ord "Ekksellent mouvement!!" Jo det kan jag hålla med om faktiskt!!

Excellentet i hamn! TACK!!!

Konkurrensen kom...många fina herrar hörrni!! Men så sprang/klafsade de fina björnarna fram i ringen och så flytta domaren lilleBo främst!!   Och så lite mera spring. Då såg ju Bosse riktigt glad ut. Han gillar att springa han!! Och ett tu tre senare - Vinnare Championklass med CK!   

En pinkkvart senare dags för bästa hane. Pirrigt lite. Tihii... Springa, springa.... Och så IGEN vinka domaren fram Bosse först!!   Shit pommes frittes!! Lite mera spring och så blev det väääldigt mkt hallaballo!! HURRA!!! BÄSTA HANE - LITEN BO!!!!   Matte stolt!!! Mycket stolt!!!

Och så kom frågan första gången... "Mamma ska vi åka hem snart??"

"Njaa...vi får se efter tjejhundarna..." svarade jag...

Tjejhundarna vet jag inte så mkt om. Fatta väl inte riktigt liksom... Fotade Aiko och Madde lite. Funderade på att rymma med kameran några ggr...men...Bosse skulle ju tävla i BIR och BIM så. Jag avstod.   Träffade ju Bossebarnen Tutan (finns det nåt goare???) och underbart vackra Rana. Akta Er tikar i framtiden. Hon är supersnygg. Partiskt eller inte, sant!!

Tutan Exc., naken, men härlig!! I fredags också Excellent. Idag blev det visst VG pga pälsen. Men "den kommer ju tillbaka Ulrika. Det sa ju domaren!!"   

Rana tror jag fick Exc. 2 CK men oplac. i tikklassen. Reservation för klassplac. Hann inte med där. Vet tyvärr inte om hon deltog i fredags eller idag?? Nån som kan uppdatera mig??

Sen kom då BIR/BIM. Björn/Musette och så sambon/Bo:n. Springa lite...och så skulle jag med dottern runt domartältet. När jag kom "ut" på andra sidan var det klart. Bosse blev BIR. Hyffsat häftigt...

"Mamma..ska vi åka hem nu då???"

5 sekunders betänketid...

"Njäääee...pappa vill nog tävla mera med Bosse nu när det gick så bra!!?...

Smått besviken min: "Då vill vi ha våra DS och mera godis!!!"

Hämta DS. Käkade lite. Väntade...kikade på Pompoms...sivavvor...mopsar..."nallar"/nån spetsras...och lite till...

Äntligen dags för finalerna!! Klockan nästan 15...men mera.

Valpfinalen...bernern tack å hej...

Veteranfinalen...bernern tack å hej...

"Mamma...vi ska inte hem än va?..." ...trött dotters kommentar...

"...snart...kanske...snart gumman..."   

Avelsklass...berners bis4!! Grattis Lotta/Boss mfl.

Uppf.gruppfinalen...berners(Bosse inkl.)...tack å hej...

Och så kom då BIGfinalen då äntligen. Förhandsgranskningen såg rätt lovande ut. Den tyske herre "nöglodde" ut Bosse.

Sen blev det fart på ringspringet. Bosse drog i 7:ans växel och såg ut som han log hela varvet runt!   

Och så åkte den ena efter den andra fina vovven ut...och så var de bara 4 kvar! JAAA!! En grupplacering!! Måste få skryta med att varje gång (nu 3) som Bosse fått äran att bli BIR så har han grupplacerat sig. Häftigt!!

Och så ropade då speakern ut placeringarna. Då blir man liiiiite nervös kan jag meddela sånna som klarat sig från sånt.

4:an blev....INTE Bosse!!

3:an blev...INTE HELLER Bosse!!

*hjärtklappning*

...och vinnaren i Grupp 2finalen.... "BERNER SENNENHUND...BERNTIERS OPUS ONE...ÄGARE CHRISTINA ANTILA, HALLSTAHAMMAR...UPPFÖDARE EVA SUNDELL-JOHANSSON..." och vad gud mer de brukar säga. Man hör liksom inte sånt... Man SKRIKER AV LYCKA BARA!!    

Vi hade liksom bästa hejjarklacken på plats. Sånna där tokigt spontana glädjemänniskor som tjoar för andras skull!! Helhärliga! Tack!!!

"Mamma!! Såg du?? Bosse vann mamma!!!"  döttrarna springer in i ringen och hämtar en fin röd BIGrosett.

Men va händer härdan efter då? Så här långt har man ju aldrig tagit sig... Tur det finns folk med kunskapen.

Vi behövde tack och lov inte vänta såå länge. Bosse/Husse hann med en intervju från nån fotograf och så hade grupp1:s final varit och det var dags för BISfinalen. Pompa å ståt och bannemej SOLEN kom förbi också.

Och så kom de då in på rad...grupp10-vinnaren först...och så ner i ordningen till grupp1:s vinnare... Bosse drog i sin 7:e växel igen och husse fick hänga på. hihi.. Vid det här laget hade ju Bo kommit på vart hans hejjarklack fann och eftersom det var på motsatta sidan så var det ju bara fullt ös på långsidan.   

Sen gick det lite för fort för den här hjärnan...men jag såg domaren gå runt och ge ut STORA vita rosetter, började väl med den som kom sist?! Sen då...som nummer 5, preciiiis utanför pallplatsen men absolut inget att gråta över hamnade då våran Bosse.

Kan man annat än fälla en liten tår av lycka???

Nej det kan man inte!

Kolla rosetten!!! Den är större än den ser ut kan jag lova!!

Sån där rosett får man bara en gång i livet. Ja, placeringen också!!   

Han är ju utan att ljuga ganska långt ifrån sig själv numera. Lite "halt i livet" utan sina bröder...hittar inte riktigt det där roliga att vara ensam...allt går lite på sparlåga...är mycket fundersam över mycket...men han är förbannat snäll kille och vi älskar våran kompis som det han är, familjemedlem och vän av den gosigaste modellen. Men igår såg han ut att ha ganska roligt iaf. Iaf så länge han får springa!!   Och det gör han jättefint. Att stå på prispallen var väl roligt...men...att stå så "högt upp" är inte hans grej. Han är likadan här hemma på trimbordet. Han gillar inte höjden helt enkelt. Kanske för att han är av rätt stor ras och faktiskt kan stå på sina egna 4 stabila ben?!    Eller så har väl matte smittat honom med höjdrädsla? Jag får svindel av att byta gardiner från en stol så... Jag klandrar honom inte!!

Sen gillar han väl sisådär att ha andra vovvar bakom sig sen en gruppfinal där vi blev snudd på påhoppade. Vilket jag är rätt glad över att vi undslapp de käkarna som small ihop föör nära, fööör många gånger. Annars hade vi nog kunnat jobba som durkslag...

Men det var då och jag tror inte vovvarna igår morrade på honom, det såg inte så ut iaf. Bra där!!    

Nu ska vi ut i skogen och skita ner oss med lite svampplockning. En fin söndag känns det som. Sovmorgonen satt som ett smäck. Frullen tog många timmar... Vi är slitet glada.

Tack till alla fina kommentarer både på mail, mess, och på plats. Vi tyckte Bosse var värd detta!!