Men husse lär ju fylla flera år antar jag. Men att Falcon ska hinna med flera är inget man ens törs sticka ut hakan om ATT det kommer ske...

Lite kort. Husse fyller nästan 40 idag. Han ser nöjd och mätt ut efter dagen.

De va allt om honom.

Så fortsätter dagens blogg om den viktigaste killen i mitt liv - Falcon!   

11 år idag!!
Kan ni förstå, 11 år??? Jag förstå inte...faktiskt inte...att tiden har sprungit såå fort???

  Lite suddig bild tyvärr... men...

Det finns snart inte ord mera för att beskriva herrn på bilden ovan.  

Man är bara så glad att man fortfarande kan gosa med honom...jag blir både sentimental och mållöst rörd...

Man, jag, har dömt ut honom så många gånger...varit gråtfärdig över något angående honom...skrattat på mig pga honom...galet förälskad i hans gudomlighet.

Jag kommer ALDRIG, ALDRIG mera få en sån här hund! Det är nog det som gör ondast med att åren går för hans del... Jag bara kan inte leva utan honom. Vill inte. Tänker inte. Vägrar!!

Kan man det? Antagligen inte...

Men man kan njuta av stunden med honom. Och det gör jag. Varje dag!!

Visst har hunden blivit gammal och lite tossig i kolat...men somliga sköna grejjer har han alltid haft och har fortfarande.

Han apporterar ALLT han kan hitta när det humöret faller på. Eller om han bara vill skojja till stämningen. SOM jag tragglade med denna jävla apportering när vi tävlade. Jösses! Men, men...skoj att den satt - till sist!   Har ju så stor användning "hållfast-perfekt-heten" av den nu liksom...  

Han hatar att duscha. Always has, always will - I suppose.  Känns som det kvittar...för han gör det iaf när han måste. 

Han har varit, även om ni inte tror det fast jag skriver det, en riktig fuling till att starta bråk! Hade det som hobby när han var runt 3-års åldern. De ni!! Falcon har en gång, på sin icke så finare del av "meritlista" skapat tumult i väntrummet på Strömsholm. Va han gjorde?? Han GLODDE ingång agg hos en hel hop hundar. Själv satt han fint fot under hela tiden och viftade på svansen åt matte/husse med blicken som sa: -Men guuud...kan de inte sköta sig bland folk liksom???  

Vilken fuuuuling han va va??? Det trodde ni inte kan jag lova.
Än idag kan han, vid sånt humör, blänga fram lite tandagnissel hos nå wannabee-unghane...hehehe...jag vet. Det är not nice. Men det är onekligen lite humor över det hela...   

Det mest roande...för min del   ...är alla gånger han kör med hussen sin.

Kaj kan inte "lära en gammal Falcon sitta". Det är ett som är säkert.

Falcon kommer BARA om husse har godis eller på något annat vis kan locka honom till sig så pass mycket att det är Falcon som bestämt ATT han ska komma.   

Detta är MATTES hund kan jag lova. Hela dagen, hela året runt.

Matte kommer man till för att man vill, ofta, gärna, jämt...  och gärna däremellan vara vid mattes sida i vått och torrt, i vaket eller sovande...Alltid!

Han är som min förlängda svans. Hellre mister jag en arm än honom.

Han var våran första berner. Han har överlevt 3 av sina hundpolare, 2 katter och 1 häst här hemma. Han har fått vara med när båda våra döttrar föddes. När Ida föddes fick han t o m besöka BB, för han saknade matte så mycket att han slutade äta...  Han har i dagsläget 2 som borstar marken han går på. Bosse dyrkar varje andetag han tar... Dante har förstått att Falcon is The MAN, The Myth, The Legend! Man försöker inget med Falcon för då kommer man antingen åka på en snyting så snabbt att man inte hinner blinka ens...eller så kommer FALCONS MATTE! (ännu värre än döden typ...)  
Inget får kröka ett strå på Mattes gubbe.

Föga, men dock några, stupedos har faktiskt genom åren försökt locka till honom.   Fyyy säger man till dem!
Det hade de dock inget för. En pinkade ner sig innan han ens hann til skott och en annan åkte på däng av Puck mitt i språnget. Respekt! Kan göra ont...

Jag tror inte jag hittills mött en människa som inte gillar honom heller. Och även om jag försöker så kan jag inte minnas att Falcon avskytt någon människa heller genom alla dessa år. Bortsett från vår förra granne. Men henne gillade ingen av våra hundar...och inte vi heller! Så där hade han ju inte fel i beteendet där heller. Kärringen from hell...

Hans gamla lydnadsträningar med matte har numera bytts ut mot friskt "lydnadstiggeri". Och oj va han lyckas lära folk överallt!! En av hans berömda blickar och folks händer börjar omgående gräva i fickorna. Snacka om bra lydnad han har - på folk!   

Ja...vad kan man säga. Smått chockad ÄR JAG över att ha honom här fortfarande. Det är ärliga ord. Men jag tänker inte ens sitta här och fundera på hur länge till...jag ska istället passa på att njuta av honom. Mitt   

Njut av era när och kära. Varesig de har två- eller fyra tassar!! Fortsatt trevlig lördag på er! Nu ska jag gå och krama om min älskling!! Ni får själva gissa vem...