Det ligger en "dimma" av sågat virkes doft blandat med målarfärg i huset ikväll.

Det gillas!!!

Allehanda verktyg utspridda...lite påstött "patrull"...damm...fel saker på fel plats...

Blundas för.

Kaoset bortser vi ifrån. Det blir ju bra sen. För det blir det!!

Annars en bedrövlig väderdag.

Tog dock ut fys (DUKTIG JAG!!) och fick snömonstret med mig som sällskap.  Det var bra svettigt att pulsa genom skogen, över diken och under granar. Borde dock haft en halsduk över ansiktet för när man kom ut på "öppen mark" så sved det i kinderna av is-snön som kom i sidled rakt emot mig.

Väderbiten kom jag iaf hem efter en timme. Hunden lycklig och väääldigt snöig.

Nu refrängen.

Hämtade tjejerna efter jobbet och fick kommentarer som:
"Aaaldrig har vi varit kvar så här sent...."
"Kunde inte du sluta när andras mammor slutar?"
"Vi vill heeeem. Nuuuu!"

Om de bara förstod de små... Om de bara förstod att mamma slutar när andras mammor slutar... Men den här mamman måste "korsa länsgränser" för att ta sig hem...och bort...och hem igen...
Det är orättvist säger de. Jotack. Jag vet.

Men hem kom vi. Och Dinosauriernas Planet blev det. Som utlovat.

Jag är nog en bra mamma trots allt.

En bra mamma behöver sömn oxå. Ska prova det nu...

Nu är det nära!

 Nu kommer den snart ta oss allihopa!!

Hjäääälp!!!   

Fast...om jag bortser från att det är svinkallt ute, snöäcklet ligger kvar, man går upp innan tuppen ens rört på tårna och att det är för mkt måste över arbete....SAMT att jag oerhört mkt hellre hade pysslat hemma med typ vad som helst....ja då gör det väl inget med måndag?!    

Eller rättare sagt...det spelar ju inte så mkt roll va fan jag tycker. Den kommer oansett.

Dagen har bestått av brädgård, lite sol, dinosaurier, innebandy, sura miner, straff, svinkallt, nagelmålning...och ännu mera kaos i hemmets alla vrår.

Fan. Våran yttervägg är fasen 30+ cm tjock!! Massivt snustorrt trälager, på lager...på lager... De kunde bygga hus förr i tiden, that´s for sure!

Life goes on...

När vi flyttade in i vårat lilla hus va det perfekt.

Två tvåfotingar och ett gäng fyrtassar... Flytt från ett stort hus till ett mindre med gudomligt läge för frid och fröjd.

Sen kom Storken.

TVÅ gånger dessutom.     

Vet inte hur exakt det gick till när han fick tag på våran adress...  ...men en sån ovanlig fågel kunde man ju inte bara köra bort när han kom med prinsessor i knytten.

Så lilla huset på "prärien" är rätt Compact Living Styled som säkert många förstår.

Jag älskar det ff. Läget är det bästa, fridfullt tänkbara stället jag vet om. Det är det som får en stanna och göra det bästa av situationen.

Nåja...mer om alltet kommer...när storstädningen är mer i sluttampen...  

Idag har jag varit på utflykter. Kikat runt. Hittat lösningar. Fått mersmak och nya Aha-upplevelser.

Hittade även en "pryl" jag blev kär i.

Alltså jag kunde ha setat kvar läääänge i den kan jag lova. Den liksom "åt en" in bland alla kuddar.

Perfectamundo!!

Förälskelsen blev ett faktum.

Inte en pryl med hem från Ikea. Sant!! Jag var bara på besök och snokande.

Var även i Köping en sväng och snokade även där...

Och tja...det fanns både lite och mera att se å fundera över...

Mmm...njäää...fel färg men snyggt...kanske...osv osv osv

Imorgon blir det att pick up some of the stuff.

En BRA DAG hände idag.   

Nu blir det lite sen men behövlig middag. Ett hål i väggen...damm överallt...busiga barn...och en gooosig hund.

Jag älskar idag!!   

"Hallå va händer här??? Mina ägare har blivit galna...men jag älskar dem iaf!!"

Helgen är kommen och jag välkomnar den med öppen famn.

Två dagar var en lagomt lång start.

Har alla planer på att va FRISK hela helgen och få LAGOMT MKT utfört under samma tid.

Låter det inte som en bra plan???

Jag gillar den. Tänker hålla den. Tänker vårda den.

Avel. Kära nån. Det är en underhållande karusell det. Eller i många fall nästan bara ett enda stort "say what??". Om jag hade en tik som jag hade avelsplaner för...då skulle denna dam gå under en VÄLDIGT STOR lupp, sen luppens kompis-kompis osv osv osv. Dessutom så skulle jag rätt nooooga leta hane väääääldigt länge och väääääldigt ingående. Jag skulle också fråga på denna hane i herran jösses god tid. Och så...hehehe... Nej. Jag kan inte annat än skratta åt senaste tidens erfarenhet i ämnet.

Nåja. Jag är inte uppfödare. Det är en merit det också.   Vi säger så hörrni.

Nåväl. De va mina ord om det, det.

Nu är det sent. Gå och lägg er vettja.   

Hittade två bilder på nåt jag längtar till. Tiden då det finns värme, SOL (och lite regn funkar   ), ledighet, sena kvällar, grillad mat... Liten buffé av Livets Goda med andra ord.

23 dagar senare såg den ut såhär.

Året var 2010.

Skumt hur de bara "försvann" förra året tycker jag. De kanske bara hade semester?

Tack snälla, goa vänner för de fina kommentarerna!! Det värmde verkligen att läsa dem. Tack!    Många kramar till Er

Ibland är det tungt att bara vara människa i denna värld.

Man behöver inte ens va sjuk för att tycka så...

Men så kan man bli sjuk, på det. Då är det TUNGT.

Den senaste veckan har inte varit en rolig tid för mig, och ännu mindre min familj. Att ha två små barn som smått bedrövade kommer smygandes fram, kikar under lugg och tyst viskar: "Är du ff sjuk, mamma?! Det är synd om dig! Jag älskar dig, mamma..."

Det är INTE något jag vill uppleva, men lik förbannat gjort så många gånger nu att det är för ofta. Jag blir tårögd. Jag mår dåligt av bara det.

Jag är ju deras mamma. Jag ska vara där och här och överallt för DEM - inte tvärsom, som det känns som.

De bäddar ner mig, de kramar mig, stryker mig på kinden när jag legat som en "död" och hämtat allt de bara kan förmå att försöka "förbättra" mig med...

Det är mina HJÄLTAR!!     De bär varsin ryggsäck som är så tung så inte ens en vuxen ska behöva göra det. Barn ska vara barn - inte sjukpersonal!!

Jag gjorde nåt dumt igår. Jag ropade "hej". Det kändes verkligen okej hela dagen. Inte bra. Men okej.

Gårdagens senare halva slutade med tårar, huvudet i händerna, Alvedon, solglasögonen... *dunk, dunk, snurr, dunk*

Det har inte varit en rolig tid denna sjukfrånvaro!

Men jag har insett en sak och jag är stolt över mig själv som verkligen lyckats "stänga av". Jag såg nyss en hel hop med missade samtal på min jobbmobil. Det dåliga samvetet bet. Ångest. Men jag MÅSTE slår ifrån mig. Jag har inte legat hemma och ätit bonbons, målat naglarna och fått massage direkt. Jag har varit sjuk. Kräkts. Haft en hemsk huvudvärk och yrsel. Om jag jobbar när jag är sjuk...mao svarar i telefon och "jobbar hemifrån"...ja då har jag insett att då BETALAR JAG faktiskt för att jobba!!

För avdragen för sjukskriving är ju inte direkt 7:50...och betalar med min hälsa...det känner jag att jag är KLAR MED!

Jag hade tänkt komma upp i pensionsålder jag också!!

Att jag är sönderstressad. Det har jag ju insett för ett tag sen. Motvilligt erkännande på HÖG NIVÅ här och nu känner jag. För jag erkänner inte för mig själv att "jag inte kan fixa allt". Det är liksom inte jag.

Kan vi låtsas att ingen läst detta? Att jag bara skrivit för mig självs kom-ihåg? Bra!! Tack!!

Men jag är slut nu. Hela kroppen skriker STOPP!!

Jag har därför gett mig själv ett löfte från och med denna veckas upplevelser (kvitto från gången tid):

Jag ska inte stressa sönder mig mera! Det går liksom inte. Jag packar ihop då!

Det har jag varken tack eller lön för.

Och vem ska bry sig om att jag ligger sömnlös om nätterna...om inte jag själv??

Jag MÅSTE ta det lugnare på utsidan för att få läka ihop insidan. Sa en vis.

Det är iaf ett steg åt rätt håll i tanken.

Fast det GÖR ONT att erkänna sig "svag". Det är pinsamt rent utsagt. Det är inte jag...

Inbillning. Hypokondriker. Fåneri. Klen.

Kalla mig va f*n X vill. Jaa...men snälla nån, jag är inte dum i huvudet. Jag vet vad som sägs om mig. Vet väl vilka "föreningar" jag tillhör...av olika arter... Den dagen någon törs säga det till mig istället för om mig...den dagen kommer ju aldrig. Men jag utlovar en offentlig avlusning med ord och inga visor som gentjänst. Det är ett löfte.

Efter en hel veckas jävla liggande med yrsel, spyor, huvudvärk så är det nu.... Åt helvete på rikssvenska.

Äter nu tillskott av omöjliga varianter, järntillskott, för att pigga på mig. Dricker bra. Sover massor. Äter. När det går...

Gjorde idag den briljanta analysen att jag ska vara frisk nu.

Ellerhur!

Ska man orka jobba så måste man orka va uppe på benen. Så det har jag varit idag. Jag har varit ute i säkert en kvart+ för att få frisk luft...osv osv osv. Största framsteget för den här veckan. Braaa!!

Middag är bra. Mat ska man äta. Så det gjorde jag. Braaaa!!!

Ellerhur!

Mår illa som fan och middagen åker hiss. Skallen funkar inte. Matt.

Jag ger upp....jag hatar allt...jag är så förbannad på allt skit så jag osar av ilska...besvikelse...  

Jag är inte "här" för att göra mig vänner. Jag är här för att jag behöver skälla av mig. Utifall någon undrar. Utifall någon ens behöver undra...