Så var man där då. 2010. Hur konstigt känns inte DET att skriva??  Jag som (vanligt) precis lärt mig skriva rätt, men som nu då är fel, för det var ju förra året...

Dagen började i luuuugnt tempo. Inte ens hundarna var på g. Nu vet jag inte vad de drack igår..men jag var inte ens i närheten av tröskeln till nån bakis-känsla.  Men det är ju jobbigt att bli äldre liksom...

Smällarna igår korsade himlavalvet friskt. Först bomberna och senare de färgade.
De äldsta hundarna är ju TACK OCH LOV varken skott- eller smällarberörda.  Men den "nye" hade jag ingen aning om hur han skulle reagera. Och VILKEN REAKTION det blev!!  Jag försökte vara lite snäll och "lindra" oljuden genom att ha teven på lite högre och få hundarna att vara i samma rum, lite tryggt och behagligt sådär, tänkte jag. Men vad hade man för det...
Smällarna på håll var ju som sagt - på håll. Men de nya grannarna talade om tidigare på dagen att de hade gäster och tänkte bränna av. Hm...kan man tycka. Men, men...jag kan väl inte stoppa dem? Trist för grannsämjan eller nåt kanske??
Och smällde gjorde de sannerligen!!
Uppståndelsen i teverummet infann sig i samma stund.
Falcon, på rygg i Bian. Timmerstockarna han drog gav störningar på Richterskalan...
Dante, kraschad i köket, var inte heller ens i närheten av vaket tillstånd.
"Lilla Bo" då?
Jo, han vaknade - när jag höjde volymen, glodde på mig  och gick ut och la sig i hallen och somnade om... Det som störde hans sömn var tydligen JAG och inget annat...
Dramatiken, vid 12-slaget, var alltså på hög nivå här hemma.

Och det känns, såklart, såå skönt att inte Bosse heller verkar dö en smula av dessa fanstyg, för till sista april är det ju dags igen...

Min vänninas hund hade som vanligt en hemsk kväll. Han är jätterädd och de får åka bil med honom hela kvällen för att han ens ska hålla tätt. Usch och fyfan. Stackars hund... Det är morgonen efter sånt som man liksom vill krama om sina grannar som skickat tusenlappars tusenlappar i luften. Och i detta fallet mkt i ren djävelskap.

Idag har det varit lugnt och skönt på smäll-fronten faktiskt. Det brukar ju kunna bombas rätt friskt i ett par veckor efter..men det är ju lågkonjuktur här!  Jag har hittat en fördel med det!!
När vi väl kom igång hela gänget så hoppade vi i uteställen så familjen Michelin kunde ta sig ut. Dante fick pulkan efter sig och det var nog en himmelens tur. För jösses va orörd skogen är här. En pyttestig upptrampade, men det måste vara många dagar sen. Pulsa Maximus!! Barnen hade man lätt bytt plats med, halvliggandes i pulkans gung... Orsaken till att de ramlade ur pulkan flertalet gånger var INTE pga att jag puttade ur dem!! Lovar!! Super-ma liksom inte gör sånt...

Nu planerar jag kvällen här. Det ska nattas små - prio 1. För imorgon så är det Bio som gäller. Alvin å Hänget (som Ida kallade den när hon var liten. Jag gillar den varianten av titel bättre än orginalet, så därför heter den så här, för all framtid! )
Men jag ska inte med dit. Jag har en vägbeskrivning nedskriven och den ska följas in i minsta "kotte"... Och den leder inte till nån bio - hoppas jag!!

Nu blir det ist film på dvd:n. Inglourious Bastards och gooodis (gott är nyttigt!!!)... Brad Pitt en fredagskväll. Tyvärr så sover väl jag vid förtexten...men jag hoppas han är sevärd. Eller filmen sevärd menar jag såklart!