Jag gillar att ha rätt. Jag har ofta rätt, om inte alltid.   (Klappar på mitt eget ego, för vem ska annars göra´t?!  )

Men just idag så gillar jag inte att jag hade rätt...

Aldrig är man nöjd va?!

Vårdcentralen. Bakteriehärdens Mecka. Jag lovar, jag tar bara vartannat andetag, som mest, när jag är där. Alla sitter de där med rinnande ögon, hostar, nyser, snyter sig, gurglar och ojjar sig.

Fy fan! Jag får rysningar över hela kroppen!!!   

Men visst. Det är ju därför stället finns, för att bota sjuka. Men iaf. Jag har lite fobi över stället.

Idag borde jag gått dit med mig själv, efter fredagens...händelse. Men det finns sånt som går före mitt mående så länge jag lever.

Det är sambo, barnens och hundarnas hälsa.
Karln är kärnfrisk (lite väl högt BMI men va f*n...han är ju söt iaf), Ida och hundarna friska som nötkärnor.

Idag var det då Hannah som skulle kollas. Hon har haft "en grej" sen en tid tillbaka men igår så grät hon för den gjorde ont.

Då åker Supermamman med sin dotter till läkaren.

Jag googlade detta aber, senast igår. Det jag hittade var inte nåt jag tyckte en liten tjej ska behöva ha. Jag som tycker synd om henne när hon har feber och förkylning!!!

Nu blev hon undersökt och diagnosen blev som jag förfarade. Ljumskbrock.

Remissen gick iväg till lasarettet och nu får mamman i det här huset äta Valium tills tiden för vidare koll kommer. Eller värre...operation direkt??   

Dagen fortgick iofs i trevligt långt telefonsamtal med en goding...men...happiness never stays over dinner, skulle man kunna säga.

Nästa grej.

Middagsdags. På menyn: Färsk Torskkfilé med kokt potatis MT. Gott!!!

Öppnar förpackningen till fisken och genast så blev det hulkande-SM i huset. Fyyy fan vilken stank!!!  Jag började med att beskylla nåt av djuren för att ha gjort på sig och jag satt i ett annat rum då.

Nee...inge fisk till middag här inte! Suget förbrukat på firre kan man säga...och nu sitter vi mätta på pizza och kebeb istället.
Fyyy ICA Skräppåsen...fyyyyy!!!!

Ohälsosamt att ens försöka vara nyttig. Jag får det ständigt bevisat för mig!!!!

Jag har alltså rätt...rätt så ofta...som sagt var!!   

Nu ska jag ha en cola och säkert lite chips senare.

Sitter här med en dotter som petar i sig lite plättar till lunch.

Vad hittar man inte på för att lilla "kinkan" ska få i sig nåt i den lilla maggen?!
Hon är dock något mer alert idag. Nynnade nyss sånger och berättade två sagor för mig. Bra diagnos!!
Next...feber & hosta bort, tack!
Men vi tar en sak i taget. Piggelin är iaf bra start   

Eftersom jag hatar/är oerhört kass på sån där bakingstuff men väldigt önskar att jag vore en liten bullmamma såhär till jul, om ingen annan gång på året...så tänkte jag frestas lite. Sry Ingrid, om du kikar in. Jag vet att du säger upp bekantskapen med mig när jag gör sånt här.   

Men tänk er sånt här...

...och obotligt sug för godiset med det gulligaste namnet...

Attans att man inte är mjölhändig liksom!!     

Ska nog gå och ta mig lite lättlunch själv. Plättarna passar jag på. Fil och müsli funkar nog bättre för mitt väl och ve.

Fnissar lite åt att jag fick ett telefonsamtal nyss. En jobbarkompis som var orolig för att hans lilla hyss hade gjort mig sjuk och det var därför jag säckade ihop i fredags. Han lät väldigt försynt där i andra änden av luren.    Ja, tänk om det vore så väl att det var Voodoomannen som var skyldig.

Men näe då. Såå bra är han inte, än, på sin thing.   

För övrigt så hade det idag varit liv i luckan over there. Fasen att man alltid ska missa när det hettar till...hehe...  

Bonusbild till Gottegrisar

 
Kanske barn frisknar till snabbare om de får sånna här?...hm...

...så är det nåt allvarligt FEL!

Varför skulle vårat lilla "sovrum" få vara så bra, gulligt, mysigt och KLART!!! som det var? Neee...inte då! Orkar inte ens gå in på vadärför. Men såg och hammare ska få jobba häääär!!   

Hördes sucken???

Dottern är inte bra än, så det blir till att stanna hemma minst en dag till. EN dag utan feber OM allmäntillståndet är TOPPEN är det minsta jag vill ha som resultat innan jag skickar iväg mina barn. När det gäller förkylningar/feber. Magsjuka typ, har en annan tidsrymd. Ja enligt mig alltså. Synd inte alla andra mammor och pappor tänker sammalika.
Och jag vill nu gärna ha bort hennes jobbiga hosta lite mera. Helt väck vet jag att den inte kommer bli på nolltid. En annan är ju inte av med sin helt ännu.

Men det är relativt lugnt nu. Med mig. Vet mer imorgon?!

Vi har syndat lite idag. (Inte skvallra.) Vi har ätit julskinka idag!! Jag som älskar julmat kunde faktiskt inte vänta en hel månad och lite till, sry. Det är en last. Det också. Eller som vi kom överrens om vid matbordet... -Vi måste ju veta om det är något att längta till!!   Det är det kan vi lova!!

Hade mamma här. Det blir till att göra om julplanerna. Och imorgon så fixar hon Ikea åt mig.

Dagen inte så jätteroliga nyhet kom via telefonen. Att vi haft en varg här i krokarna har man ju vetat nån vecka. Men nu har han/hon bjudit hit släkten vilket jag inte uppskattar. Igår kväll så gick nosarna i högan skyn på grabbarna. Vill man veta VAD de hade korn på??

Det ska alltså gått och blivit två små flockar som kretsar här nu. Den närmsta har setts ca 2 kilometer härifrån, skogsvägen. Inte så bra!!
Herr Bertilsson förtäljde också att vi haft en Lokisse här nyligen. Tack och lov har ju då den iaf passerat.

Björnen/arna har jag inte hört nåt om på ett tag. Kanske nalle gått och nannat nu???

Vildsvinen finns fortfarande en bit bort - tack och lov.

Det är inte det att jag inte gillar att vi faktiskt har rovdjur i naturen. För det ska vi ha tycker jag. Men...nu när de kommer såhär in på knuten så gillar jag soffan väldigt mycket! Mest rädd är man ju för att de ska ge sig på ens hundar. MIG har de nog inte så mycket för att jaga rätt på. Vem vill ha (galghumor) dökött liksom?!?!   

Dags att sova. Man har ju vab. Mao natt-dag-förmiddags- OCH eftermiddagsskift.

 
Hudson, 14 veckor. Ögongodis  

Spöktimmen.

Så värst många spöken hittar jag dock inte.

Alla sover i det här huset. Lucky them. Själv tittar jag på en film som jag inte vet om jag ska skratta åt eller gå och spöa nån av. I rymden finns inga känslor...eller vad det nu hette.

Önskar bara att jag ska somna av den.

Det är upp och ner här.

Ena stunden måste jag vara blixtstilla. Andra så städar jag. Tredje så är det profylax som gäller. Fjärde så värker det. Men inte lika illa som igår, tack.

1177-svar väntas.

*suck*

Skitfilm. Måste nog byta för att få somna...

ps. Camilla. Lider med dig!!! Krya på dig!! ds.

Ja, Anneli, du har säkert rätt efter vad jag fått nys om. (Dock ej gallan, bortop. och detta var inte samma känsla...) Men det andra verkar farligt likt i symtom...  

Men idag är det förbi och hoppas att det håller sig just, förbi och vidare bort!
Men Tack för dina ord!

Känner mig lite ommöblerad i hela kroppen efter gårdagen. Lite bitter över att inte kunnna följa med på Mulle...men jag får väl göra nytta istället då.
Hannah piggare!   Dock säger hon att hon har "ont i kinden" så vi preparerar bihålorna med hemskt nässpray. Hela hon ryser av det.

Dagen blir som den blir känner jag just nu.

Hade nyss min goaste vän i telefonen, hon håller koll på mig hon...så ingen fara på taket.
Dock lovade jag att ringa in och prata med nån på 1177 bara för att få vet lite mera.

Ha en fin lördag. Här är det sol och takdropp.

En konstig dag till enda.

Det blev VAB med Hannah idag efter hennes febertopp som kom med hem igår.

Hela förmiddagen var hon seg och sov mestadels...

Själv fick jag uppleva en otrevlig eftermiddag.

Från ingenstans så fick jag plötligt jätteont i ryggen/magen vid 3-tiden.

Och det eskalerade så jag blev riktigt rädd ett tag...

När klockan började närma sig 17 och sambon inte hade kommit hem ännu så fick jag Hannah att ringa efter honom.

Måste säga... Min duktiga lilla 5-åring!!!!

Här är man hemma med henne, för att Hon är sjuk, och så slutar det med att hon pysslar om mig, stoppar om mig, sitter och stryker på mig där jag ligger och krampar värre än jag kan minnas att jag upplevt någonsin.

Jo, jag erkänner att jag blev rädd för att något hade gått riktigt åt helvete med "något" på insidan. Såå fruktansvärt ont så jag nästan inte kunde andas ut!!

Men sambon kom hem och mer eller mindre så fick han lyfta omkring på mig för att få upp mig.

Det var rätt nära ett 112-samtal. Jag hade inte sparkat ut några blåljuskillar om de hade kommit för att hämta mig. Då är det risigt med tanten!

Men efter mkt om och nån tablett så känner jag mig nu rätt okej. Lite yr fortfarande och öm, men på benen.

Kan dock inte sluta fundera på vad i hela h-vete det var som hände???

Usch... Livet tar konstiga vändor ibland...