Snart är det en ny dag. En stor sådan. Bara sova lite...sen...

Den här dagen...

Känns som alla dagar börjar gå ihop. Galenskaperna bara avbyter varann, fast i grund och botten ser det ut som om detta är vardagsvanligheter.

Ska man förvånas längre?

Bry sig?

...eller helt enkelt strö lite salt i de redan svidande såren?   

Jag gillar SÅKLART det sistnämnda!

Tänk...idag har minst 3 pers brytt sig om mig. De har pratat om mig. De har ägnat tid för mig. De har...retat upp sig på mig!   

Det är ju helt lysande.

Att man får uppta någons tid sådär. Folk tjatar ju hela tiden om hur lite tid de har för allt de ska hinna med att göra.

Tänk att just JAG var ett av de viktigaste ämnena för dem idag - eftersom de lyckades pricka in mig i sina "speckade" scheman.

-TACKAR TACKAR...TACKAR TACKAR!!   

Det är iaf helt klart bekräftat nu att det går något som är värre än magsjukor, influensor och halsflusser ihop... Det går AVUNDSJUKA!!   

Å innebandyträning idag. De bästas tid att umgås på.

Tänk att bara säga det ordet är som att svära i kyrkan på mitt jobb just nu.   

Love FYS helt plötsligt. Utan detta bolljagande/smalbensknäckande/knuffande...ja då skulle jag inte ta ut nåt. Iaf inte den här årstiden. Så är det. För...man kan ju inte bara ta ut det för att man är slö och typ sova på passet heller.   Då missbrukar man ju en löneförmån och har man riktigt otur så pajjar man för hela arbetsplatsen. DÅ blir man nog poppis som f*n!! Or not.

Men sånt är väl en självklarhet.

Tror jag ska ta ut lite nästa vecka. Ska nog åka hem och gå en långis med nån/några hundar faktiskt. Undra fall man kan få med sig nån?

Dagen skall avnjutas med vila. Träningsvärken börjar ge sig. Men ett svullet knä talar om för mig att jag nog belastat det lite väl mkt senaste veckan. Så vila på mitt schema. Det ska bli gött!! Och kanske mer behövligt än gött också...