Ikea-dag idag!   Jag och Hannah. Vilket team!! Rattade runt den stora vagnen bland stora kjolar och sura tillhörande gubar.

Sen tog vi en sväng till Toys åsså. Hannah valde ett par My Little Ponys men sen tyckte jag att nåt nyttigt måste ju finnas i den stora affären också. Det blev ett gäng pyssel-böcker som fick hänga med hem också. Ida är i skrivandets stund djuuupt förskjunken i den om att lära sig bokstäver. Hon ÄLSKAR sånna här böcker. Verkar lovande inför förskolestarten det...

Jag är ju långt ifrån en dukig grön-fingrare. De liksom gillar mig inte de där blommorna som pryder andras fönster till bredd och längd. Det är såå vackert...men va gör man när det liksom inte funkar?

                       Så här vackra är riktiga under Stina-omvårdnad!

                                 
                                            Not so nice...  

                                     MEN! Titta hur det ser ut nu!

                                        Mycket nice:are va???   

Och det bästa av allt är ju att dessa kan jag glömma vattna huuuur mkt som helst! Fejk funkar!!

That´s all for now...

Försökte två miljoner gånger igår att få ut dessa rader, utan lycka.

Men nu så...

Kaj och Hannahs grävande igår slutade med en hel låda mask. Fisketur på schemat!!

Vi åkte och åkte och åkte lite till...mamma och Hannah sov gott efter en liten stund   ...som oftast...men jag vaknade till när vi skumpade in på en pytteliten skogsväg som aldrig verkade ta slut. Men efter nån kilometer stannar karln bilen och påstår att han ska reka om vi va rätt.   Här??? va min tanke. Vi är ju...ingenstans?? För nån sjö syntes då rakt inte till. Men han försvann rakt ut i ingenstanset och va borta. Lite känsla av   infann sig hos mig. Den ENDA som har ett lokalsinne...försvinner!!! Men jag fick väl hålla god min inför döttrarna. Ofta man får försöka göra sånt...  

Tillbaka kom karln iaf. Och så begav vi oss ut på promenad i snår, ris och snubbelterräng. Och precis när jag började tveka ännu mer på rätt ställe så infann sig en liten öppning. En söt liten insjö helt öde.   
Alla intog sina positioner. Alltså ungarna högg sina spön med hjälp av pappa...

och visst fasen nappade det! Mest hela tiden vill jag nog påstå...

  
Flöte going down...

Hundarna lufsade omkring i sina olika stilar. Falcon tätt efter matte. Hon kan försvinna i sån där terräng.   Dante, terrrängbilen, njuter av sånt här liv. Ligger och finular och bara myser...men vi har en tredje vi kan nämna andra ord om. Återkommer till den modellen.

Tog några fina bilder iaf.

                    Och lilla Hannah fiskar och får upp sin första fisk för dagen!!

Den här bilden gillar jag! När Dante och Falcon inte trodde någon såg dem... Dante satt länge och putsade på storebror. De är så söta de där två ihop...

Falcon insåg snabbt att matte nog inte skulle gå vilse, vilket gav honom nytt jobb. Någon måste ju vakta den där ryggsäcken som kan innehålla mat...

Men när jag smög närmre så fick jag se...

Att han sov som en stock!    Så vakthundslivet kan han stryka från meritlistan!

Ida kunde nog stått och fiskat i många timmar till. Hon blev riktigt inne i det. På slutet så drog hon upp dem själv, med blandade resultat. En fisk svinga hon så den for rätt i fejjan på en halvsovande Dante.    Vilken min han fick av det uppvaket! Men...de där små sprattlande grejjerna är ju riktigt spännande...

Hannah la ner fisket där på slutet. Det fanns ju annat att göra i skogen.

Jo...den där tredje hunden. Han ska nog hålla sig till att vara finhund. När man fiskar ska det vara tyst och lugnt va?? Den sidan i boken glömde han läsa.

För här va det snarare blandad sjöbjörn med plöjmaskin vi hade med.

Upp och rejsa efter första doppet...skaka av sig så nära fotografen det gick...ner till sjön och kika vart man kunde kasta sig i nästa gång...och så upp och rejsa igen efter nästa plurr! De va den rena hunden det!!   

Sen fick matte nog. Koppel på och förankrad i ett träd. Något lilleman inte alls tyckte va lika smart. Dante gillade det!!! Han såg sin stora möjlighet att lägga sig framför och rulla hit och dit och riktigt visa hur mysigt det är när man kan sköta sig och vara utan koppel!!  

Bosse ger smått oenig blick till sin matte!!

-Du är dum matte!!!

Nåja. Det är ingen nyhet för mig så där kunde han ju ligga och försöka få nåder. Dock fick han ligga där tills vi åkte hem...och stinka fiskvatten, som Ida sa på vägen hem i bilen.

Fångsten som fick följa med hem! 11 st fick tjejerna upp!! Hurra för dem!!

Vi grilla dem. Ida smakade...rynkade näsan och va klar! Hannah smakade...och skulle äta till allt va slut! Systrarna totalt olika i farten. Och tur är nog det va...

Idag blir det...ja..va ska man hitta på?? Måste nog fundera över en kopp java...

Lite seg matte idag...   Lite sömn måste vara orsaken!! Eller nåt sånt...

Mulet och lite regnigt idag. Fortfarande lite paff över att vi faktiskt klarade oss helt torra igår i Värmland. Ibland har man tur. Både med väder och resultat.   

Har nyss varit duktig och uppdaterat hemsidan med massor av fina bilder från igår. Den här är inte till min fördel på nåt vis...men den är skön...

Klart man är malllig!!

Och så har jag fått inse att jag och Bosse har fått en "ful" ovana. Den bara kommer. Vi bara måste...

Pussar är aldrig fel va!?! Men kanske inte så "passande"? Ja...ja bryr mig inte så mkt om vad som är och inte är.   Vi ÄR bara sånna vi.

Hade inget inplanerat när vi klev upp imorse. Men nyss fick vi för oss att vi ska göra Nåt iaf! Just nu är karln och Hannah ute och gräver. Vi får väl se vart det slutar... 

Kommer solen tillbaka? När? Iofs så måste jag säga att det är bättre i det stora hela när det är moln och lite mildare. Men nån lat dag i solstolen dör man inte av. Ska väl dock vara ganska nöjd så länge man inte behöver göra som killarna i Aftonbladet här om dagen. Paddla rondell!   Lite regn ger ju iaf skogen, själa-balsamet nummer 1, lite mer liv och tillväxt.
Man vet inte vad man har, men ska nog vara ganska nöjd med att jag bor där jag bor. På en höjd vid skog och mark. Bara att kliva rätt ut i blåbärsrisen för både barn, hundar och oss vuxna.

Kommer man komma ihåg den här känslan när höstens lera och mörker kommer??   Har lite svårt att vara nöjd tror jag!

Färdigsvamlat...för nu iaf!